Double Bastard Beer Blog

Det är oftast med en lidande känsla som jag läser om öl i svenska tidningar. Det är i många fall ofattbart torftiga och oengagerade artiklar, inte sällan med tveksamma ”copy and paste” texter från någon ölbok som slåtts upp av lättja eller helt enkelt för att man inte har en susning om vad man skriver om. Faktafel verkar vara default. 

I de flesta tidningar låter man en vinskribent ta hand om ölet, inställningen verkar vara ”kan man skriva om vin kan man väl skriva om öl, denna banala dryck”.

Flera anmärkningsvärda faktafel hittade jag i senaste numret av den svenska tidningen Allt om whisky, allt om öl. Tidningen har nu infört en sektion som de kallar ”ölfrågor”. Den som svarar på läsarnas frågor är Misse Ljungström, tidigare chefredaktör på tidningen Aperitif och medlem i Sveriges ölskribenter.

Frågan som någon skickat (?) in till tidningen är: ”På belgiska öl förekommer ibland beteckningarna dubbel och trippel. Vad innebär det?”

Misse skriver att Chimay Capsule Bleue (Chimay Blå) brukar räknas som en utmärkt representant för familjen trippel. Sen kommer en luddig och felaktig beskrivning av vad som kännetecknar öl som ingår i trippelfamiljen. Vidare är hennes enkla förklaring av kategorin dubbel att det är en ”utspädd trippel som färgats med sockerkulör”.

Nej Chimay Blå är definitivt inte en tripel. Chimay Vit är en tripel, Bryggeriet kallar dessutom Chimay vit för Chimay Triple. Och nej, en trippel idag är normalt inte mörk. En trippel är en ljus stark belgisk ale, det är dubbeln som är mörk. Och nej, en dubbel är inte en ”utspädd tripel”.

Jag blir lite matt, om man nu ska svara på ölfrågor i en whisky och öltidning kan man väl göra lite mer research om kunskapen är bristfällig? Och Misse Ljungström är inte ensam som sagt, hon är bara en av många mat/vinskribenter som inte kan särskilt mycket om öl.

Men igår kväll satt jag och tittade på dokumentären om Olle Ljungström, insåg då att Misse Ljungström är Olles mamma. Jag förlåter henne lite, hon har trots allt fött upp en son som skrivit låten Norrländska Präriens Gudinna.

Under veckan har flera hundra ölgalningar här på bloggen röstat om vad för typ av öl och länder som ni skulle vilja se mer av på Systembolaget framöver. Resultatet ser ni nedan, det är också skickat till Systembolagets inköpare Dan Ihrelius.

Man kan konstatera att imperialisterna ligger i topp, ni vill ha mer Imperial IPA (dags för en Imperial IPA i ordinarie sortiment?). Även ”vanlig” IPA ligger på önskelistan tillsammans med Imperial Stouts/Porters. USA är fortsatt mycket attraktivt som ölland, det kommer till och med före Sverige. Intressant att Danmark är så starkt att det tom kommer före länder som Belgien och England. Detta speglar iofs det faktum att det inte finns så mycket vettigt danskt på Systembolaget för tillfället jämfört med Belgien och England.

Grafiken nedan visar hur stor andel (i procent) av er som röstat på en viss öltyp/ölland. Summerar till mer än 100% då man kan ange flera svar.

Häromdagen tyckte jag till om Systembolagets utbud som enligt mig är riktigt bra i dagsläget, särskilt det tillfälliga sortimentet är en fantastisk idé. Samtidigt kan allt bli bättre. Jag tänkte därför att vi skulle köra en omröstning om vad för typ av öl och länder som ni skulle vilja se mer av på Systembolaget framöver. När ni tyckt till så skickas listan till Dan Ihrelius (Systembolagets inköpare).

Ni som läser denna blogg och röstar är förstås inte representativa för sveriges ölkonsumenter. Tvärtom är det en temperaturmätning bland sveriges mest ölintresserade personer. The beergeeks. Det gör inget. Tvärtom. Det är ju exempelvis för er som det tillfälliga sortimentet finns. Det är ni som sprider ölkulturen vidare. Ni är ambassadörerna. 

Jag har delat upp frågan i två delar. Den första handlar om vilka ölstilar ni vill se mer av på Systembolaget. Jag är fullt medveten om att listan inte är komplett och att jag slagit ihop vissa saker som kanske inte hör ihop till 100%. Jag ville inte ha en lista på 60 öltyper, det är anledningen till ”förenklingen”. Ni får rösta på flera ölstilar men försök att hålla er till max 5-7 val. Listan tappar lite av sin funktion om man klickar i alla ölstilar med tanken att ”jag vill ha mer av allt”. Den andra listan handlar om vilka ölländer ni vill se mer av på Systembolaget. Om ni saknar någon ölstil eller ölland, skriv i fältet ”other”.

Rösta på!

När mitt ölintresse startade var Systembolagets utbud verkligen en spegling av dåvarande DDR-Sverige. Det lanserades ett fåtal nyheter per år, en ny engelsk ale var lika exotisk och eftertraktad som ett par Levis i 80-talets Östberlin. Det blev vid denna tid plötsligt tillåtet med privata ölimportörer och det märktes verkligen att muren föll även inne i bolagets butiker.

Trots att det blev betydligt bättre så behandlades öl ganska styvmoderligt av Systembolaget. Vid denna tidpunkt var jag aktiv i Svenska Ölfrämjandet, vi var några som startade en kampanj för att uppmärksamma Systembolagets ölhantering. I samband med en ölfestival i Stockholm samlade vi in flera tusen underskrifter på individuella kort som skickades direkt till Anitra Steen.

Detta var förstås i viss mån kritik mot Jens Henricson, dåvarande inköpschef av öl på Systembolaget. Han kände sig lite pressad där på ölfestivalen vid Nacka Strand. På plats skällde han ut mig och kallade mig för idiot när jag samlade in underskrifter och kritiserade ”hans” märkliga och uppenbart ”styrda” offertförfrågningar som då skickades till Sveriges bryggerier/importörer.

Men Anitra Steen lyssnade på oss och bjöd in till en helkväll med middag på Systembolagets huvudkontor där vi fick berätta vad ölfrämjandet tyckte och tänkte om öl. Inköpschefen Jens Henricson fick snällt men motvilligt (?) sitta med vid mötet. Ett tag senare fick han sparken och blev lynchad av media när det visade sig att han var en av de högsta cheferna som tagit emot mutor. Där fanns säkert också förklaringen till en del märkliga lanseringar och styrda offertförfrågningar. 

Men det är andra tider nu.

Jag tycker själv att Systembolagets nuvarande ölsortiment är fantastiskt bra. Deras idé med tillfälliga nyheter är genial. Det är bara är att ställa sig upp och applådera Systembolagets nuvarande ölinköpare Dan Ihrelius för de fantastiska saker han tar in. Dan Ihrelius kom på en andra plats när ni röstade fram årets ölperson vilket visar att det är många som tycker att han gör ett bra jobb.

Det var bara ett par veckor sedan det lanserades fina saker som Einbecker Winter-Bock, Sierra Nevada Celebration Ale och Brooklyn Black Chocolate Stout. Trots det kommer det redan nu på måndag (16 februari) tillfälliga lanseringar som Flying Dog Schwarz, Nøgne Ø Dobbel India Pale Ale, Sierra Nevada Harvest, Smoke Jumper Smoked Imperial Porter, XS Imperial Younger’s Special Bitter.

Fantastiskt som sagt.

Samtidigt kan allt bli bättre. På måndag blir det en omröstning om vad för typ av öl och länder som ni skulle vilja se mer av framöver.

//DB

Skrev häromdagen om Krönleins situation och VD Carl Krönleins märkliga men underhållande uttalande: ”Vi vill följa de tyska renhetslagarna så gott det går – det enda vi lägger till, förutom humle, malt, jäst och vatten, är råfrukt”.

Det är ett stolligt uttalande på flera sätt. De tyska renhetslagarna är ganska tydliga och enkla vad gäller råfrukt. Vill man följa de tyska renhetslagarna så gör man det, vill man inte följa dem så gör man det inte, det är liksom inte mer komplicerat än så.

Men Krönleins är ett företag som agerar osäkert och lägger till råfrukt, lite emot sin vilja och emot sin ambition, för att ölet ska bli mer lättdrucket. Detta med den felaktiga tron att deras öl då ska sälja mer och att det ska hjälpa dem att bli mer framgångsrika. Det är förstås dömt att misslyckas. Krönleins är ett ganska litet bryggeri som tänker och agerar som ett storbryggeri, ingen vidare bra strategi.

Men då fick Double Bastard en idé, tänk om man spann vidare på Krönleins inställning in i absurdum? Att ens enda ambition var att göra lättdrucken öl. Att det till och med fanns ett dataprogram som berättade hur lättdrucket ett öl skulle vara för att nå en viss försäljningsvolym. En affärsidé?

I ett mycket uttråkat och försenat tillstånd (ja, tågresa med SJ) skrevs ett långt och förvirrat (men i grunden ganska seriöst) brev till Krönleins Bryggeri. Avsändaren var den påhittade råfruktskonsulten Hans William Grindstedt. Ett brev fullt med konsultfloskler och Kinaplaner avslutas med att Hans bjuder in sig själv till ett säljmöte om råfrukt och lättdrucken öl. Hur det gick? Läs nedan.

………

”Bästa Krönleins, 

Mitt namn är Hans William Grindstedt. Jag jobbar med företagsutveckling med fokus på dryckesbranschen. Jag kom nyligen hem från USA och Mexico där jag under några år försörjt mig som konsult inom dryckesbranschen. Anledningen att jag skriver till er är att jag vill presentera mig och analysverktyget BrewEconomics. 

Varför vänder jag mig till er? Jag provade nyligen era öl Spotlight, Crocodile, Stockholm Festival och Three Heart. Det var trevliga öl, det vill jag sannerligen inte ta ifrån er. Men en sak är säker och detta vill jag pinpointa – ni når inga massvolymer med de där ölen. Era öl är inte tillräckligt lättdruckna för att nå en riktigt stor marknad. Och detta är ett problem i Sverige idag, särskilt för ett bryggeri i er storlek. Men problem är till för att lösas och det är här som analysverktyget BrewEconomics kommer in i bilden!

Under min tid i USA och Mexico utvecklade jag och en forskningsgrupp programmet BrewEconomics, som kan sägas vara ett relativt avancerat simuleringsverktyg för bryggeribranschen. Det är svårt att kortfattar beskriva programmet men jag gör ett försök nedan.

BrewEconomics är ett holistiskt analysverktyg som med rätt typ av indata kan räkna ut potentiell försäljning och marknadsandel vid olika nivåer av drickbarhet.

Genom att ange en antagen andel råfrukt som ska användas i bryggningen kan programmet räkna ut ölets drickbarhet. Denna drickbarhet indikeras med ett index – Drinkability Index (DI). Bakom Drinkability Index ligger ett beräkningsmakro som i sin tur är baserat på en databas av ca 6000 ölkonsumenter. Databasen är än så länge baserad på amerikanska och sydamerikanska ölkonsumenter, men jag för nu positiva samtal med olika europeiska intressenter för att kunna göra en kalibrering av makrot så att det passar europeiska smakpreferenser. Den hypotes som makrot nu använder är en liten nedräkning av indexet som gör det anpassat för en europeisk smakpreferens, detta då det krävs högre drinkability index i USA och Mexico för att öka försäljning och marknadsandel.

När man väl har Drinkability Index för exempelvis Krönleins öl, analyseras ert DI i relation till era konkurrenters DI, detta ger ytterligare ett indexmått – Preference index – PI.

När man sedan har data om råfruktsandel, Drinkability Index samt Preference index kan man räkna ut möjlig försäljning och marknadsandelar. Tänk vilka enorma möjligheter detta ger!

Som alla simuleringsverktyg bygger förstås BrewEconomics på vissa antaganden. I detta fall handlar det om antaganden som matas in i programmeringen – exempelvis marknadsandelar, konkurrentöl, prisnivåer, sålda volymer, användande av råfrukt i egna och konkurrenters öl. Men har man bra indata så kommer programmet mycket nära sanningen. Under våra simuleringar i Mexico och USA kom vi upp till en hög validitet och reliabilitet. Vi hade en träffsäkerhet om 75-80% vilket får anses vara högt för ett simuleringsverktyg.

Ett framtida Krönleins med mer lättdruckna öl skulle kunna nå nya marknader och kunna fokusera brett. Och varför inte vara visionära – miljarder kineser vill ha lättdrucken öl med råfrukt. Och varför inte lättdrucken öl från Sverige? Sverige har dessutom högt anseende i Kina. Kineser är ju dessutom tokiga i ris, en ingrediens som med fördel kan användas för att öka drinkability index.

Och även om Kina inte ligger närmast i pipeline för Krönleins så hjälper jag er gärna att ta ett nytt helikopterperspektiv på den svenska marknaden för att hitta nya outforskade vägar på de lättdruckna ölens karta.

Jag skulle därför gärna komma och presentera BrewEconomics, det gör sig allra bäst när det visas IRL i en workshop eller under ett fiberrikt möte. Då jag befinner mig i södra Sverige under nästa vecka kommer jag gärna till ert kontor förslagsvis den 13 februari. Låt mig veta om detta datum inte fungerar, då kanske vi kan hitta en ny tid!

Med vänliga hälsningar

Hans William Grindstedt

………

Hur gick det? Jo, positivt svar med en fråga om tid för mötet. Hans William Grindstedt var tyvärr tvungen att ställa in. Läs mer i veckan om hur våra små bryggerier svarade på samma brev. 

Häromdagen skrev jag ”det är utmärkt med råfrukt i rätt syften”. I en kommentar undrade någon vad jag menade, vilket gav inspiration till detta beklagligt långa inlägg. Men håll ut, jag tror det kan vara intressant.

Råfrukt är lite av ett känsligt ämne. En del vet inte alls vad råfrukt är, andra förbannar användandet av råfrukt samtidigt som deras favoritöl är råfruktsöl. En tysk bryggarmästare skulle kalla kommentaren ovan (om att det var utmärkt) för en hednings okunnighet. Och för en belgisk bryggmästare är det lika självklart med råfrukt som att solen går upp på morgonen.

Jag tänkte därför reda ut begreppet något – vad är råfrukt, varför används det och i vilka öl finns råfrukt? Och slutligen lite debatt ? – när är det ok med råfrukt?

VAD TYCKE NI LÄSARE OM RÅFRUKT?

Häromdagen tog jag tempen på er läsares tankar om råfrukt.  Och intressant nog visar resultaten att det bor en liten tysk bryggmästare i många av er.

• 42% av er bryr sig inte om det finns råfrukt i era öl.
• 43% av er ville inte ha råfrukt i ölen ni drack.
• 15% av er tog på sig de allra traditionsrika läderbyxorna och svarade att råfrukt är ett otyg som inte borde finnas i något öl.

Således är en majoritet av läsarna negativa till råfrukt. Intressant.

VAD ÄR RÅFRUKT EGENTLIGEN?

Råfrukt är namnet på omältad säd som används som extraktgivare (extrakt är det socker som ska jäsa till alkohol) i ölbryggning. Råfrukt är omältat korn/vete/havre/råg. Definitionen råfrukt innefattar även ris, majs, socker, honung, sirap, melass och kandisocker, etc.

VARFÖR ÄR RÅFRUKT KÄNSLIGT FÖR EN DEL?

Den ursprungliga anledningen till att råfrukt är ett känsligt ämne är att de tyska renhetslagarna (Reinheitsgebot) från 1516 som förbjöd användandet av råfrukt. Enligt renhetslagarna fick öl endast innehålla malt, humle, vatten och jäst (fast jäst var egentligen inte inkluderat i de ursprungliga lagarna). Lagarna förbjöd inte enbart användandet av råfrukt utan även konserveringsmedel, kryddor och smaktillsatser. Renhetslagarna var ursprungligen en garanti för kvalitet.

Intressant är att dessa lagar ”spökar”  än idag, 500 år senare. Lagen i Tyskland sattes egentligen ur spel på grund av EG/EU och idag måste inte tyska bryggerier följa renhetslagarna. Men de flesta tyska bryggerierna följer fortfarande det gamla mantrat slaviskt och på nästan varje tyskt öl kan man fortfarande läsa Gebraut nach dem Deutschen Reinheitsgebot von 1516. 

De tyska renhetslagarna har ganska länge varit ett marknadsförings-argument bland europeiska bryggerier. Minns ni Spendups fulölsreklam med Robert Gustavsson? Kampanjen har blivit lite missförstådd, vad Spendrups egentligen ville säga  var att de bryggde helmaltsöl utan tillsatser enligt de tyska renhetslagarna. Enligt Spendrups var  öl som bryggdes med råfrukt ett fulöl. Reklamen hade rätt stor effekt, flera andra bryggerier följde efter och började göra helmaltsöl (förstås även av andra anledningar än Spendrups positionering)

En annan anledning att råfrukt är lite av ett skällsord är att de flesta associerar det med stora internationella tråkbryggerier som använder det för att göra billgare och/eller vattnigare öl – en billig och blaskig genväg helt enkelt. 

Men nu är det inte riktigt så enkelt – faktum är att småbryggerier gärna använder råfrukt och att många av världens ledande karaktärsöl är just råfruktsöl. 

VARFÖR ANVÄNDER BRYGGERIER RÅFRUKT?

Det finns många olika anledningar att använda råfrukt vid öltillverkning:

• Ett av de vanligaste  motiven är för att ge ett lättare och mer lättdrucket öl. Exempelvis Budweiser och den extremt lätta lageröl som man kan hitta i stora delar av världen.
• En annan anledning är att det kan vara billigare än helmaltsöl. Detta argument föll dock bort för en del bryggerier när världsmarknadspriset på majs blev högre än priset på malt.
• Det används för att minska maltigheten och ölets kropp. Ska man brygga ett extremt starkt öl så finns risken att det blir väldigt maltigt, tjockt och ”klumpigt” om det är ett helmaltsöl. 
• Vissa bryggerier använder råfrukt av bryggeritekniska skäl – att man inte har möjlighet att använda stor andel malt i bryggeriet.
• Det används för att förhöja alkoholhalten i mycket starka öl.
• Det används för att ge en specifik önskvärd karaktär i vissa öltyper. Vissa typer av råfrukt ger mer smak än andra, ris och majs ger inte särskilt mycket smak medan exempelvis sirap och vissa sockertyper kan ge en speciell karaktär.
• I en del länder är användandet  av råfrukt en tradition och självklar vana. Exempelvis i Belgien. 

I VILKA TYPER AV ÖL FINNS DET RÅFRUKT?

Råfrukt i öl är enormt utbrett. Det kanske chockar er råfruktsmotståndare men många av världens klassiska öl är råfruktsöl och alldeles säkert många av era personliga favoritöl är råfruktsöl. Vanligt användande av råfrukt är inom internationell lager (majs, ris, socker). Men det är också oerhört vanligt med råfrukt bland vad som ibland kallas ”kvalitetsöl” och ”karaktärsöl”. Ska man vara krass så blir det jobbigt att vara ölnörd, att gilla mycket karaktärsfulla öl och samtidigt vara en ihärdig motståndare mot råfrukt. Då kommer ni få ändra era inköp rätt drastiskt.

• Det går exempelvis i princip inte att göra en typriktig belgisk dubbel eller tripel utan att använda råfrukt (innehåller en  betydande andel socker).
• All lambic och gueuze är råfruktsöl (stor andel omältad vete) 
• All veteöl av belgisk typ är råfruktsöl (stor andel omältad vete)
• Guinness och de flesta dry stouts är råfruktsöl (omältat korn)
• De flesta eller alla (?) trappistöl samt huvuddelen av all belgisk öl är råfruktsöl (stor andel socker, kandisocker)
• Många imperial stouts är råfruktsöl (stor andel socker, sirap, honung, melass)
• Många barley wines är råfruktsöl (stor andel socker, sirap, honung, melass)
• Enormt mycket engelsk ale är råfruktsöl (socker, majs). Ett klassiskt öl som Fullers ESB innehåller, förutom malt, även majs och socker.

VÄRLDENS ”HETASTE” KARAKTÄRSÖL ÄR RÅFRUKTSÖL

För att belysa användandet av råfrukt inom karaktärsöl gjorde jag en snabb koll på Ratebeer som väl får sägas vara karaktärsölens, extremölens och ölnördarnas onlinebibel.  Och det är bara att konstatera att många ölnördas våtaste drömmar är råfruktsöl och därmed ”fulöl” i ordets ursprungliga bemärkelse. Av de 10 högst rankade ölen på ratebeer är 9 råfruktsöl, exempelvis top-2 ölen Westvleteren Abt 12 samt Närke Kaggen Stormaktsporter Och jag tror att mönstret håller i sig om man tittar på topp 100.

I det perspektivet verkar råfrukt inte bara vanligt använt bland småbryggerier, det verkar nästan vara en förutsättning för att kunna göra ”freakiga” och innovativa öl. 

OCH SLUTLIGEN DEN SUBJEKTIVA FRÅGAN: NÄR ÄR RÅFRUKT OK? 

Min högst subjektiva åsikt om när råfrukt är ok och inte varierar beroende på syftet att använda råfrukt och i vilka öltyper det används. Jag tycker råfrukt är helt ok om man använder det för att ge en önskvärd karaktär som gör ölet godare, bättre eller på något sätt mer intressant. Det är förstås subjektivt vad ”godare”, ”bättre” eller ”intressant” är. 

Jag anser exempelvis att råfrukt känns oerhört fånigt när man använder det för att få öl att smaka mindre öl. Därför är jag skeptisk till användandet av råfrukt i en ljus lager, det tillför inget till ölet. Visst, jag förstår syftet med råfrukt i en internationell lager, men jag tycker helt enkelt inte att ölet blir bättre. Däremot blir en belgisk tripel med råfrukt bättre än en belgisk tripel utan. Subjektivt igen. 

Men är det någon öltyp där jag verkligen ifrågasätter värdet med råfrukt så är det i alkoholsvagare engelsk ale. Kanske är det delvis därför en hel del engelsk alkoholsvag ale smakar rätt crappy i min värld – tunt, sockrigt och artificiellt. Kanske är det delvis därför Bingebos ales från Ocean Bryggeriet eller Nynäshamns svagare britt-tolkningar smakar betydligt bättre än mycket brittiskt man kan hitta på öarna (ok, jag får väl skämmas om Ocean eller Nynäshamn mot förmodan skulle använda stor andel råfrukt i sina svagare brittiska ales). 

Slutligen, gärna råfrukt om ölet blir bättre! Sen skiter jag i om det blir fulöl eller inte. I min värld är exempelvis Westvleteren, Rochefort, Kaggen Stormaktsporter, Fullers etc  väldigt fina fulöl.

Vad säger ni?

//DB

Under 2008 lanserades det en hel del italienskt på Systembolaget, en del finns fortfarande kvar att köpa.

Det har varit ganska dyra saker från mikrobryggerierna Birrificio del Ducato, Birra del Borgo, Birrificio Baladin samt Birrificio Torrechiara.

Själv är jag lite kluven till vad jag hittills sett från de italienska småbryggerierna, det har verkligen varit högt som lågt. Har provat fantastiskt bra saker från exempelvis Panil men har också stött på rejäla bottennapp.

Nu senast köpte jag A.F.O (Ale for obsessed)  från Birrificio del Ducato samt Re Ale från Birra del Borgo. Blev rätt besviken på båda ölen, A.F.O smakade rent ut sagt ganska illa (kärvt och snedjäst) och Re Ale var högst ordinär, för ett 70-kronors öl förväntar man sig något mer.

På bolaget finns en hel del annat Italienskt - Verdi Imperial Stout, Re Ale Extra, Baladin Super, Baladin Noël samt Baladin Elixir. 

Och frågan är: någon som vet om det är värt att slänga ut slantar för att prova dessa?

//DB

Sitter på Helsingfors flygplats, väntar på flyget efter ett 5-timmars väldigt torrt och tyst möte med finnar. Beställer en mörk Krusovice, det bästa som finns på flygplatsrestaurangen. Tänker att detta faktiskt fina öl skulle förgylla en annars beige dag, för övrigt en jävligt dålig och farlig anledning att ta en öl.

Hinner inte ens lyfta händerna och ta ölen förrän servitrisen börjar hälla upp från flaskan, ni vet sådär idiotiskt längs glasets sida, hon lutar glaset i 80 grader och häller okunnigt långsamt så att varje liten kolsyrecell överlever.

Slutligen ser jag ett öl utan skum och med massor av bubblor. Jag är för feg för att säga till, för insnöad för att bara släppa det. Sitter istället och tänker mörka tankar om att ölet är förstört och att en skitdag förblev en skitdag. Det är då mina vänner, det är just då man inser att ölintresset gått över styr… 

Vinnare i klassen ”ÅRETS BÄSTA LANSERING (IMPORTÖL)” i Double Bastard Beer Awards blev BrewDog Punk IPA från det skotska bryggeriet Brewdog. En fin humleintensiv IPA som uppenbarligen tilltalade många. BrewDog blev väldigt glada över vinsten och skrev om det på sin blogg som kan läsas här. James Watt på BrewDog mailade också några rader:

”This is brilliant!

We are thrilled! It is a great honour for us. Stone Brewery is our idol and the reason we started brewing so it is very cool to win an award named after them!

With Punk IPA we wanted to create our own take on an IPA. We use Scottish malts and a mix of American and New Zealand hops. The American hops provide the assertive bite while the new Zealand hops add amazing tropical fruit flavours on the nose and taste. It very much lives up to the Punk name – it is edgy, spikey, in your face and aggressive.

Paradox Smokehead is launching in Systembolaget in March – however it is only a temporary listing of 2,000 bottles so you will have to be quick! It is the best edition of Paradox ever! It has been extra long aged in the whisky cask – 9 months which takes it to a whole new level of complexity and balance.

If you need an more information just ask!”

James Watt - Managing Director, BrewDog