Double Bastard Beer Blog


Lite surt
oktober 24, 2008, 5:33 f m
Filed under: Uncategorized

Det är inte helt ovanligt att våra mindre bryggerier får problem med infektioner, bakterier som kan förstöra ölen under ganska lång tid. Det kan vara problem med jästen eller bakterier som finns i utrustning (slangar o dyl) som används. Detta leder till att ölet är dåligt redan när det lämnar bryggeriet eller att det snabbt förstörs då infektioner ger en kraftigt försämrad hållbarhet.

Som litet bryggeri har man inte råd med några sådana missar. Dels ekonomiskt men framför allt förtroendemässigt, det är fortfarande en ganska liten krets som köper deras öl och som snabbt märker när kvalitén går ner. Därför blir jag oerhört förvånad när våra små tar på sig de stora skygglapparna, inte låtsas om som något och fortsätter sälja ett påtagligt försämrat öl.

Jag minns att dåvarande bryggeriet Ystad (numera ÖsterlenBryggarna) hade enorma problem med infektioner i sina öl. Under flera år var allt som kom från Ystad pinsamt dåligt – tydligt infekterat. Helt odrickbart. Men man fortsatte sälja sitt rätt ruttna öl under ett par år!

Ahlafors öl var också sanslöst dåliga under lång tid. Det kanske fortfarande är dåligt (?), jag vet inte, har inte provat det på ett tag. Gränsen för mig gick 2006 när bryggeriet hade en stor monter på Kungälvs Ölfestival. Där stod 8-10 personer från bryggeriet och med glada, inkompetenta och obekymrade miner stod de och serverade bryggeriets sura öl – alla var helt igenom odrickbara. De var förstås medvetna om hur dåligt ölet var, men man chansade. Fruktansvärt oseriöst. 

Jag har tyvärr vid flera tillfällen den senaste tiden uppmärksammat att Dugges öl varit märkligt sura. Lite för många gånger för att det ska vara en slump. Lite för många gånger för att man ska undvika att skriva om det. Och jag märkte att någon annan hade uppmärksammat samma sak i en kommentar här på sidan. Hoppas verkligen att de får ordning på det.

Det borde egentligen vara ganska enkelt om man får dessa problem som bryggeri. Var seriös, var öppen med att man har problem, sälj definitivt inte kass öl, dra tillbaka öl som inte är bra, stäng ner bryggeriet i några veckor och gör rent allt, allt, allt. Det tjänar man på i längden.

Hur känner man en infektion? Ofta känns ölet ofräscht och surt, kroppen kan kännas tunnare än den skulle vara vanligtvis, en tilltagande grumlighet kan också vara en signal. Mjölksyrebakterier är en vanlig orsak till infektioner, det kan också vara sk acetobakter-bakterier som angripit ölet. Då blir det väldans surt.

Jag älskar suröl, när det ska vara surt. 



2008 Double Bastard Beer Awards
oktober 21, 2008, 8:30 e m
Filed under: Uncategorized

 

 

 

 

 

Det är snart dags att summera ölåret 2008. Eftersom jag är torsk på årsbästalistor så ska här tas fram en öllista som heter duga. Och ni ölnördar ska summera ölåret 2008!

Anspråkslöst presenteras härmed Double Bastard Beer Awards!

Vilket var 2008 års bästa mikrobryggeri? Vilken var den bästa lanseringen? Den mest onödiga lanseringen?  Årets importör? 

Röstningen kommer inte ske förrän i december men innan dess behöver jag er hjälp med nomineringar. Nedan kan ni läsa om klasserna det tävlas i, skriv i kommentarsfältet eller maila doublebastardbeerblog@gmail.com och ge förslag till fler nomineringar. Eller saknar ni någon klass?

Spread the word!

 

 

Årets bästa svenska mikrobryggeri

Här söker vi helt enkelt svar på frågan: vilket svenskt mikrobryggeri var ”bäst” 2008? Det är er personliga definition av ”bäst” som gäller. Vilket mikrobryggeri har helt enkelt gjort mest rätt under 2008 enligt er?

 

 

 

 

 

 

 

 

Årets mest innovativa bryggeri

Branschen behöver förnyas, men frågan är vem som är bäst på att göra det? Vilket bryggeri är bäst på att göra något nytt och på ett annorlunda sätt? 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

Årets bästa lansering (svenskt öl)

Vilket öl var den bästa svenska lanseringen under 2008? Obs – det gäller endast öl som varit tillgängliga via Systembolaget (beställningssortiment inkluderat).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Årets bästa lansering (importöl)

Vilket öl var den bästa importlanseringen under 2008? Obs – det gäller endast öl som varit tillgängliga via Systembolaget (beställningssortiment inkluderat).

 

 

 

 

 

 

 

 

Årets mest onödiga lansering

Vilken lansering kunde vi klarat oss utan? Vad har slösat mest på energi, miljö, pengar och tankekraft, utan att ha gjort någon lyckligare?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Årets importör

Vilken importör har varit bäst på att öppna och utmana våra sinnen genom att få hit goda, ovanliga, obskyra, nya, spännande öl?

 

Årets ölperson

Bark föreslog ”Årets ölperson”, dvs en person som gjort extra mycket för ölet i Sverige under 2008.

Skicka nomineringar!!!

 

 

 



James Bond-öl
oktober 18, 2008, 8:00 f m
Filed under: Uncategorized


James Bond har tydligen övergett sin torra Martini till förmån för öl!

I alla fall om man ska tro den senaste globala reklamkampanjen för Heineken (se filmerna nedan). 

Men om James Bond skulle gå över till öl, så vet vi ju alla att Heineken inte skulle vara hans val. Alltför enkelt. Alltför osofistikerat. 

Min fråga till er är förstås VAD James Bond skulle dricka om han gick över till öl?

Och som av en händelse så har wordpress precis lanserat ett nytt bloggverktyg där man kan göra undersökningar. Jösses vad jag ska plåga er med frågor framöver.

Premiärfrågan är självklar – vilket öl skulle James Bond föredra?



Burken in i finrummet
oktober 16, 2008, 5:49 e m
Filed under: Trender

 

Den klassiska gamla ölburken är på väg in i finrummet. Det kunde man inte tro. Men flera amerikanska mikrobryggerier har börjat lägga sin craft beer på burk. ”Micro-canning” kallas det.

Oskar Blues Cajun Grill and Brewery var först bland mikrobryggerierna, de började sälja burköl redan 2002.

Det hela började med att de fick ett försäljningsfax från ett företag som sålde utrustning för att kunna lägga öl på burk. När de fick faxet skrattade de sig fördärvade, ”we laughed and laughed about the idea of us putting our three-dimensional, fully flavoured beers into a can. But one day we stopped laughing”.

Det har varit en oerhörd framgång, Oskar Blues är ett av de snabbast växande mikrobryggerierna i USA och burken har varit en stor del av framgången.

Första gången jag stötte på mikroöl på burk var på 21st Amendment Brewery i San Francisco, ett riktigt bra pubbryggeri. Var först lite tveksam, men när jag satt där med det makalöst bra burkölet 21A I.P.A i handen, då tog det bara 10 sekunder att omvärdera den gamla tråkförpackningen. Nu kändes det plötsligt helt rätt. Fult blev smart. Billigt blev innovativt. Hötorgskonst med rävmotiv blev Ernst Billgren med rävmotiv (dvs samma fast finare)

Och tänker man på det är det ju faktiskt lysande. Burk är bevisligen bättre för ölets kvalitet – ingen exponering för ljus och mindre syre. Det är bättre för miljön – det krävs mindre energi att tillverka och transportera, och man kan enkelt ta med burken till en massa ställen.

Nedan en film – Oskar Blues’ Canned Beer Apocalypse.

We get a great deal of joy out of handing a non-believer a can of our beer and watch their head spin around 360 degrees because they have just experienced something that they probably will remember for the rest of their lives, a full flavoured, three-dimensional, full-bodied beer coming out of an aluminium can”.

 

 



Svenska buskisbryggerier (2)
oktober 15, 2008, 6:05 f m
Filed under: Svenska buskisbryggerier

 

 

SVENSKA BUSKISBRYGGERIER – DEL II

Det är dags att utse ett nytt svenskt buskisbryggeri. Först ut i serien var det Stefan & Krister-inspirerade bryggeriet Sigtuna Brygghus som bland annat brygger Åsa Nisse-ölen ”Humle-Hildas Altbier” och ”Gas-Jannes Golden Ale”, fenomenet kan ni läsa om här.

Mina damer och herrar, revypappan Double Bastard presenterar här det andra buskisbryggeriet – Hantverksbryggeriet.

Även Hantverksbryggeriet gör väldigt bra öl, men envisas med sprida gubbkänsla med ”tokiga” öl som Narren, Sotarn och Alkemisten. Gräsligt fula hemmagjorda Powerpoint-etiketter.

Som någon klokt påpekade är det självklart så att innehållet räknas. Absolut. Men det är ändå synd att många av våra små bryggerier nedprioriterar paketering och marknadsföring, resultatet blir öl som bara tilltalar de redan frälsta. För ärligt, finns det någon anledning för någon att beställa det här ölet i en bar, om man inte visste hur bra det var?

 



Boostad röksmak
oktober 13, 2008, 10:47 e m
Filed under: Uncategorized

Idag ska ni få ett Janne Josefsson reportage från ölvärlden. För 7-8 år sedan besökte jag olika bryggerier i Bamberg, Tyskland. Bamberg är ett kulturhistoriskt ölmecka med mängder av bra bryggerier, jag har aldrig druckit så bra lageröl som i området runt Franken.

Tillsammans med några personer från Camra och andra europeiska ölkonsumentorganisationer gick jag på en specialvisning av Brauerei Heller-Trum, bryggeriet som gör ölet Aecht Schlenkerla Rauchbier.

Aecht Schlenkerla Rauchbier är ett av världens mest klassiska öl, det tillhör kategorin rauchbier, öl med en karaktäristisk röksmak som man får genom att torka malten över eld som oftast hålls igång med bokved.

Just Schlenkerla är känt för sin tydliga rökiga och tjärlika karaktär, frågan är om något annan rauchbier har en så intensiv rökighet. Men framför allt, inga andra rauchbier har en så tydlig ton av tjära, och det är just detta som särskiljer Schenkerla från andra öl. Ett annat bryggeri i Bamberg, Brauerei Spezial, gör också Rauchbier, deras Spezial Rauchbier har en betydligt mildare rökighet men saknar tjärinslaget.

Väl inne på bryggeriet Brauerei Heller-Trum fick vi en grundlig visning. Eftersom jag är klåfingrig och nyfiken lämnade jag den tjocka (i dubbel bemärkelse) flocken för en stund och kikade runt lite. På en avskild plats i bryggeriet hittade jag stora hinkar med en mörk siraps- eller melassliknande smet i, jag lyfte på locket och luktade på innehållet. Det luktade mycket starkt av… just det, rök och tjära! Bryggmästaren fick syn på mig och jag fick snabbt reda på att jag befann mig lite för långt från resten av gruppen…

Det mesta tyder alltså på att Schlenkerla utöver rökt bokved (vilket jag också såg på bryggeriet) också använder sig av någon form av extrakt eller essens för att få till det starka rök- och tjärinslaget.

Man kan tycka lite olika om det här, å ena sidan är väl huvudsaken att ölet smakar bra, och inte hur det görs. Den andra synen är att det känns fejkat, särskilt då Schlenkerla bygger mycket på autenticitet, aecht betyder just äkta. Och Schlenkerlas etikett utlovar ”innehåller endast malt, humle, jäst och vatten”. Njae. ”Sverkern” inom mig undrar om det ska va så här? Trist.

Och när man börjar tänka på hur rökt malt egentligen smakar så inser man att Schenkerla har en fejkad tjärton, man får inte en sådan smak av vanlig ved.

Testa själva genom att jämföra Nils Oscar Rökporter (som nu finns på bolaget) med Schlenkerla. Visst, det är olika öltyper men skillnaden är uppenbar. Bägge görs med malt som är torkad över bokvedseld. Ett av ölen har en mild och subtil rökighet och det andra smakar starkt av äkta intjärad rökt lax.



What’s next?
oktober 9, 2008, 10:08 e m
Filed under: Trender

Dåligt med inlägg denna vecka, får skärpa mig. 

Jo, det går ju trender inom allt, även inom öl. När jag började bli intresserad av öl runt 1992-93 var Sverige i slutet av  övergången från öststatsland till något mer belevat, detta även på ölfronten. Det pratades om medlemskap i EU (då EG) och parallellt med djupa folkliga trauman som rädslan för införande av EU-mått på gurkor och bananer började en helt ny internationell ölvärld öppnas upp. 

Den första ölmässan i Sverige drog igång 1992. ”The shit” man kunde hitta på krogen var brittisk ale, det var riktigt hett med Kilkenny och Newcastle Ale vilket säger något om hur efterblivet allt var på den här tiden. Systembolaget började samtidigt öppna upp sig och lyckokänslan av en ölnyhet var inte helt olik känslan av att hyra en moviebox 10 år tidigare – det kändes oerhört världsvant att kunna köpa en Spitfire.

Trenden var väldigt brittisk och i viss mån tysk under första delen av 90-talet. Nu startade också de första ”nya” svenska småbryggerierna.

Källefall, som bara gjorde engelsk ale, kom igång runt 1994 och Kungsholmens Kvartersbryggeri, med det banbrytande ölet Lundgrens Lager, kom igång 1996. Det var en del snack om tjeckisk pilsner i samma veva.

Ungefär i mitten av 90-talet kom en belgovåg som blev väldigt stark. Mellan 1996-2005 var det trappister och annat belgiskt som gällde och importören Reuterwall & Co tog in saker man bara tidigare hade läst om i Michael Jacksons böcker. Chimay var nu the shit.

USA-trenden växte samtidigt som belgotrenden började mattas av. Samuel Adams och Anchor var banbrytande på den svenska marknaden och kom att representera amerikanska karaktärsöl.

De senaste 2-3 åren är det två trender som är tydliga – amerikanska extremöl och mer innovativa svenska lokala småbryggerier.

Det är öl 2.0 som gäller nu. Extra allt. Double India Pale Ale, Double Imperial Stout. Ett öl med lägre BU än 70 är ytterst vimsigt och fjolligt.

Frågan är vad kommer härnäst? Om 5 år?

Mitt tips är fortsatt fokus på svenska småbryggerier, och kanske kanske kommer Storbritannien tillbaka? Just nu är det brittiska inget vidare i Sverige, tycker det är svårt att hitta bra engelska ales, det som finns på bolaget är i många fall riktigt dåligt.

Kommer USA vara fortsatt starkt? Kan Tyskland bli intressant igen? Tjeckien? Är vi så förstörda av karaktärsfull öl att ingen kommer bry sig om en bra tysk lager om 5 år? Kan belgiskt bli hett igen? Kommer Kopparbergs släppa fler världshits? Kommer Dansken hit!?

Jag bollar frågan till er!