Double Bastard Beer Blog


Ett tufft jobb…
mars 31, 2009, 3:16 e m
Filed under: Uncategorized

…men någon måste göra det. Jag pratar om att prova 55 öl på två dagar. I helgen var vi ett gäng öldomare som träffades för att ta fram finalister till SM-finalen i hembryggning som avgörs nästa helg. 

provning

När man dömer öl på det här sättet gäller det att koppla bort så mycket subjektivitet som möjligt. Istället ska man ta fram det bästa ölet vad gäller typriktighet och öl som inte har några felsmaker. Det kanske låter fyrkantigt och tråkigt, men tvärtom. Det är oerhört givande att prova öl på det här sättet och man kommer bortom det vanliga ”gott” eller ”äckligt” vilket kan vara lärorikt.

Så om ni vill prova öl på ett nytt sätt eller bara lära er mer om olika öltyper: ladda ner typdefinitionerna som finns  här. Ladda också ner domarprotokollet som finns här. Köp in några öl från en valfri kategori och bjud in dina ölprovarkompisar på en ny typ av provning. Låt alla få ett ex av typdefinitionen för kategorin ni ska prova, prova sedan ölet blint och bedöm ölet efter hur väl det passar typdefinitionen. Är Guinness den mest typriktiga dry stouten? Är Carnegie Porter en typisk porter enligt vad teorin säger att en porter ska smaka?

Intrycket av helgens provande var att det finns sjukt duktiga hembryggare i Sverige. Flera öl var bättre än motsvarande öltyper som finns att hitta på Systembolaget. Med tanke på att de flesta av Sveriges nuvarande småbryggerier har hembryggare bakom sig så bådar det gott inför framtiden…

Nästa helg avgörs SM i hembryggning, gå dit om ni har möjlighet och prova några av Sveriges bästa öl. Info nedan (från SHBF.se)

4 april – SM 2009 i Stockholm

Välkommen till  en av årets roligaste händelser – SM i hembryggd öl! Upplev vad Sveriges duktiga hembryggare har skapat genom att prova deras alster. Botanisera bland lageröl, välhumlade amerikanska ale, mörka stout och sötsura belgiska öl. Lägg sedan en röst på dina favoriter och hoppas på att just din favoritbryggare går hem med en utmärkelse.

Lokal: Gamla Tryckeriet, Gustavlundsvägen 149b, Alvik, Bromma.

Kostnad: 180 kronor för medlemmar i SHBF, 250 kronor för icke medlemmar. Ett trevligt SM-glas ingår. Avgiften täcker föreningens kostnad för evenemanget och ersätter inte bryggarna. Bryggarna avgör själva vilka de vill bjuda på öl. En bryggare (medlem) per brygd som tävlar i folkets val går in gratis.

Komma dit: Tunnelbanans gröna linje till Alvik eller tvärbanan till Alvik, sedan omkring 200 meters promenad. Se hitta.se.

Tid: Lördag 4 april, 12.00 insläpp, 18.00 tävlingen avslutas

Annonser


Lagringsbart (1) – Kulminator
mars 27, 2009, 5:28 f m
Filed under: Uncategorized

lagringsbart-ii

Öl är i nästan samtliga fall en färskvara som bara blir sämre från den dag det lämnar bryggeriet. Men det finns undantag, det finns öl som utvecklas på ett positivt sätt när de blir äldre. Och även om de inte blir bättre med åren så kan en del öl ändra karaktär på ett intressant sätt.

Jag har ett i-landsintresse som jag tänkte ha som stående inslag här på bloggen, nämligen att lagra öl. Jag är medveten om att detta intresse är introvert, ohyggligt smalt och lite lätt bisarrt. Det är också väldigt gubbigt att spara på saker. Men det är kul. Idag ligger några hundra öl och väntar i en källare som jag lånar. Tänkte dela med mig om ölens lagringsbarhet, en bedömning som förstås är högst subjektiv men kanske intressant ändå.

kulminator-pubBlev intresserad av lagrad öl när jag första gången besökte puben Kulminator i Antwerpen för 12 år sedan. Kulminator brukar räknas som världens bästa ölställe om man vill prova just lagrad öl. Där har jag druckit 20-årig Chimay Blå och 15-årig Thomas Hardys som varit helt underbart bra.

Det är ett häftigt men märkligt ställe. Det är rätt obskyrt men samtidigt genuint, direkt när man kommer in förstår man att här råder ölkaos. Stället platsar inte direkt i någon inredningstidning och ägaren Dirk Van Dyck (se bild) har inte gått någon charmkurs, faktum är att han kan vara riktigt otrevlig när han inte är på humör. Men oftast är han bara tyst, sur och lite märklig.

Många gäster har bevittnat hur han grimaserat och ondgjort sig över ölintresserade amerikaner som kommer dit och köper upp alla hans gamla rariteter. På något sätt verkar han tycka att de inte är ”worthy” att köpa hans öl. Vissa får helt enkelt inte handla av honom, han svarar bara att ölet de beställer är slut.

dirk3

För att förstärka den lite märkliga stämningen hade han förr  alltid sin skabbiga schäfer inne på puben. Jag gillar hundar men fick svåra Cujo-associationer av den hunden. Nu när Cujo är i himlen (?) har jag förstått att hans katter springer runt bland gästerna. Bakom baren och längs hela lokalen och ner i källaren ligger hjärtat – flera temperaturkontrollerade rum där över 600+ olika öl huserar. 

hardy-1982

På Kulminator jobbar också Dirks fru, Leen. Leen verkar vara lite hunsad av Dirk och hon får bara hämta och servera viss typ av öl. När det kommer till rariteter och riktigt gammal öl, då hänvisar hon till Dirk som får bestämma om gästen är worthy.

En gång när jag beställde en riktigt gammal Chimay av Leen, svarade hon att hon inte fick servera den, hon var tvungen att fråga Dirk. Problemet var att Dirk var på ett ärende som skulle ta 45 minuter. Jag satt snällt och väntade. När Dirk kom tillbaka frågade Leen honom om den Chimay jag beställt. Han detaljgranskade mig, grymtade något och gick sedan och hämtade ölen. Jag var tydligen ok i Dirks värld, kanske något man ska vara orolig över?

Beställer man någon gammal raritet försvinner han långt in i ölrummen, ner i någon källare. Man får en känsla av att Dirks källare får källaren i När Lammen Tystnar att framstå som en svit på Grand Hyatt i jämförelse. Men vi lär aldrig få veta, inte om inte ens hans fru får gå dit. Väldigt Belgiskt på nå vis. Konstigt. Men intressant.

Veckans resetips: Kulminator, Vleminckveld 32, Antwerpen, Belgien. Mån 20:15 – 24, Tis-fre 12-24, Lör 17-24, sön stängt

Stalltips: om ni vill vara ”worthy”, beställ en Bush Noël som förstaöl. Det är Dirks favoritöl, då har ni fattat grejen i hans ögon och kvällen är öppen…

 

Bild på Thomas Hardys : från http://www.oddtaste.com/

Bild på Kulminatorskylt: från Antwerp Pub Guide  http://www.xs4all.nl/~patto1ro/antwpubs.htm

Bild på Dirk: Från Herald Tribune: http://www.iht.com/articles/2006/12/12/opinion/trlambic.php

Nästa ”Lagringsbart”: Vilka ölstilar kan man lagra?

 




Change
mars 23, 2009, 10:34 e m
Filed under: Uncategorized

Svenska Ölfrämjandet hade årsmöte i Lund i helgen. Som ny ordförande valdes Rick Gordon Lindqvist. Ett mycket bra val skulle jag säga. Rick är driven och har massa bra idéer om hur föreningen ska utvecklas.

changeMedan det finns starka och aktiva lokala avdelningar (Göteborg exempelvis) som har välbesökta och uppskattade månadsmöten så har föreningens styrelse varit alltför passiv i många år, förändringsbenägenheten har varit låg och gubbigheten hög. Detta har bidragit till att medlemsantalet har varit ganska stillastående, detta i tider då ölintresset i landet har ökat. 

Men jag är säker på att det är förändring på gång. Kör hårt Rick!

Dagens fråga: är du medlem i Svenska Ölfrämjandet?

 



Carnegie Porter – ignorerad och outnyttjad
mars 20, 2009, 2:00 e m
Filed under: Uncategorized

lagrad-carnegie

Det här inlägget handlar om hur Carlsberg fullständigt ignorerar vad som en gång var (och kanske fortfarande är) ett av världens mest ansedda ölvarumärken, ett varumärke som Carlsberg dessutom själva äger. Denna ignorans är ganska intressant och anmärkningsvärd i tider då varumärkens betydelse inte kan överskattas. Jag pratar förstås om Carnegie Porter

Carnegie Porter är säkert fortfarande det mest kända svenska ölmärket i ölkretsar utanför Sverige. I alla internationella ölböcker av dignitet (Jackson, Protz, mfl) så kan man läsa om Carnegie. Det lyfts alltid upp som ett klassiskt öl. Och med rätta. Det är dessutom Sveriges äldsta registrerade varumärke som ännu är i bruk. Bara en sån grej.

Man kan fortfarande köpa Carnegie på ölställen runt om i världen (trots att Carlsberg inte har någon formell export vad jag vet), jag såg senast en svindyr och lagrad Carnegie i New York. Den såg vacker och stolt ut där på hyllan.

 

På vilket sätt har ägarna struntat i varumärket?

Passivitet. Ja, främst genom att inte göra ett dyft med varumärket. Inga aktiviteter alls. Ur det perspektivet är det anmärkningsvärt att det fortfarande finns kvar.

Slutlagrat. För ett antal år sedan lagrade dåvarande Pripps ölet ett år innan det släpptes. Men detta slutade Pripps med då det blev för dyrt. Kanske inte så konstigt egentligen, men i alla fall en markering att man inte var beredd att investera i Carnegie. Lagringsbarheten är trots allt ett av Carnegie Porters unika argument. Ölet kräver lagring, när det är färskt är det inget man direkt kan vara tokstolt över. Färsk Carnegie är rent ut av överskattad vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg.

carnegie_porter-bottleStandard-flaskan. Den kanske tydligaste markeringen var när man övergav de fantastiskt vackra och profilerande 25 cl-flaskorna, kanske Sveriges snyggaste ölflaska någonsin (se bild till vänster). Även detta blev för dyrt och istället lades ölet på de monstruöst fula svenska standardflaskorna (50 cl). Premiuminnehåll i en lågbudgetförpackning. Som att klä James Bond i Dressmankostym. Kanske ingen katastrof men definitivt en nedprioritering, igen.

Även smakmässigt tycker jag att Carnegie har tappat en hel del de senaste åren, senast flyttades produktionen till Falkenberg och personligen tycker jag inte lölet mått särskilt bra av det.

Men mest anmärkningsvärt är väl ändå passiviteten och ointresset för ett klassiskt varumärke. Att Carlsberg inte har sett potentialen i Carnegie är faktiskt högst egendomligt.

Allt talar för att det går att göra fantastiska saker med Carnegie – ett ökat konsumentintresse för autentiska produkter med genuin historik parat med ett ökat ölintresse gör möjligheterna oändliga.

carnegie_porter2Trots att Carlsberg länge behandlat Carnegie som den efterblivne kusinen från landet så har varumärket fortfarande ett högt anseende. Men frågan är hur länge till? Gör man inget med det riskerar den bli ännu ett svenskt klassiskt varumärke som många älskar men som ingen köper. Tänk er smällen om det skulle åka ut ur Systembolagets sortiment? Risken finns att Carlsberg då inte skulle orka bry sig längre.

Carlsbergs svar på kritiken mot deras passivitet skulle förstås vara att Carnegie är en nischprodukt som säljer väldigt små volymer. Absolut rätt. Jobbar man inte med ett varumärke så säljer det inte. Och ett premiumvarumärke ska kanske heller inte sälja stora volymer. Carnegie är ett imagebyggande varumärke och det är just detta man missat när man lagt det på samma svenne-banan-butelj som Falcon, Karhu och annat.

Gratis utvecklingsidéer

Tänk vad som skulle kunna hända med Carnegie om dess ägare var lite på alerten och vågade investera i varumärket. Nedan lite tankar, varsågoda de är gratis.

  • En ny produktvariant: Carnegie Imperial Porter! Imperial-porters och imperial stout är hur hett som helst och många har gett sig på det. Men inte det varumärke där det kanske skulle vara mest naturligt.
  • En ekfatslagrad Carnegie i specialutgåva! Också något som ligger i tiden och som de ölintresserade är beredda att betala bra för. Och varför inte lagra denna variant nere vid Klippan i Göteborg där allt en gång startade? Med salta stänk från havet. Varför inte några fat som får öka över halva jordklotet  på Ostindiafararen.
  • Carnegie Coffe Porter eller Carnegie Chocolate Porter. Skulle passa Carnegie perfekt.
  • Carnegie Vintage series. Tänk en box med 5 flaskor Carnegie från 5 olika år. En årgångsprovning som heter duga. In i beställningssortimentet med den!

Små volymer? Absolut. Varumärkesbyggande? I allra högsta grad.

Det bästa kanske vore om Carlsberg sålde varumärket till någon som brydde sig och som såg potentialen i det. Ska vi skramla?

side_portertunnan1



Gypsy tripel
mars 18, 2009, 9:51 e m
Filed under: Double Bastard rekommenderar!

belgian-style-triple-ale

En annan Systembolagsnyhet, förutom Sahtin, som kom häromdagen var Belgian Style Tripel Ale. Det är ”the gypsy brewer”, Mikkeller som är ifarten igen, denna gång har han åkt till USA och lekt med två av USA:s mest tongivande och innovativa craft brewers, Stone och AleSmith. Gemensamt har de gett sig på att göra en belgisk tripel i Stones bryggeri i Kalifornien.

Och de lyckas bra. Som tripel betraktat är den rent utav riktigt bra, förmodligen den bästa USA-gjorda tripel jag provat. Andra amerikanska tripeltolknigar har lidit av att man inte kunnat hålla igen med humlen eller att man inte använt jäststammar med tillräckligt mycket belgisk karaktär. Även denna tolkning har lite mer humle än brukligt, men det funkar bra.

Komplex och eldig doft med aprikos, kryddor och örter. Söt, mjukt maltig smak med mandel och värmande alkohol. Fina grejer.

Belgian Style Tripel Ale

Artikelnummer 11637

355 ml, 64.90 kr



Sahti reinvented
mars 16, 2009, 9:40 e m
Filed under: Double Bastard rekommenderar!

Idag släppte bolaget en tolkning av en världens mest ovanliga öltyper, nämligen finsk Sahti. Det är Nøgne Ø och Dugges som har gjort en riktig kulturgärning när de valt att gemensamt lyfta upp denna ganska bisarra finska dryck.

finlandia-sahtiDå jag har lite finskt blod (och kanske även lite Sahti) i ådrorna har öltypen intresserat mig extra mycket. På somrarna i Finland har jag gått in på Alko (finska Systembolaget) och beställt hem den Sahti som man kunnat få tag i (på bilden Finlandia Sahti). Efter någon vecka har det dykt upp en dunk eller flaska som ser hur östeuropeisk och tveksam ut som helst, innehållet har sett grumligt odefinierbart ut. Det har också smakat rätt tveksamt och ska jag vara ärlig så tycker jag inte det är särskilt gott. Men hur som helst så är det helt klart en intressant dryck och väl värd att prova.

Sahti har mycket gemensamt med Gotlandsdricka, inte minst kulturellt och historiskt, det är en gammal gårdsbrygd och varje gård hade sina egna recept. Även tillverkningsmässigt finns det likheter även om det finns lika många Sahti- och Gotlandsdrickerecept som det finns gårdar.

Det som kännetecknat Sahti är att den ofta görs på en viss andel råg. Råg är det sädesslag som är mest ovanlig i ölbryggning, det ger en ganska kraftig, nötig och kryddig smak. Sahti kryddas ofta med enbär och traditionellt har man också lakat mäsken genom enris vilket ytterligare bidrar till den unika smakprofilen. Just enris och enbär är ofta Sahtins ”krydda” och det ersätter helt eller delvis humle, Sahti saknar därför ofta humlekaraktär. Det jäses med alejäst eller med vanlig bakjäst om man vill vara riktigt traditionell. Just bakjästen bidrar till en jästig, estrig, fenolisk och medicinsk karaktär till ölet, inte sällan smakar det banan. Vidare är den ofta alkoholstark (8-10%) och ganska söt vilket i kombination ger en tydlig eldighet.

dugge-o-enrisI nyheten som idag släpptes på Systembolaget har Nøgne Ø och Dugge använt råg, vete, humle, svensk malört, norsk enris, norsk ljunghonung och tre olika jäststammar från Belgien, Tyskland och England. På bilden ser ni Mikael Dugge samla in enris.

Deras tolkning är ganska olik den traditionella Sahtin. De har skapat en Sahti med mer ”vanlig” ölkaraktär och den tydliga honungen väcker även vissa mjödassociationer. Den har mer humlekaraktär, är mindre fenolisk och har också mindre smak av enris/enbär. Resultatet är helt klart en högre drinkabilitet än vad man finner i den finska Sahtin.

Inget fel att så mycket avviker från det finska ursprunget, Nøgne Ø och Dugges ambition har inte alls varit att göra en traditionell Sahti, de kallar sitt experiment för ”Sahti reinvented”. Helt klart spännande och väl värt att pröva. Stort plus att ge lite cred till denna glömda öltyp.

Nøgne Ø Sahti, artikelnummer  11624, 11,0 %, 63 kr, 500 ml.



Surströmming & Rogue Old Crustacean
mars 5, 2009, 6:39 e m
Filed under: Double Bastard rekommenderar!

Surströmming & Rogue Old Crustacean

I början av 90-talet var jag med i en amerikansk diskussionsgrupp om öl (ni vet den sorten där man skickade e-mail som gick ut till alla som var med i gruppen). Eftersom Sverige då var ganska efterblivet på ölfronten skickade jag en fråga om någon kunde posta mig lite amerikansk öl mot att jag skickade pengar (kunde inte riktigt med att föreslå att skicka en Falcon Export i utbyte).

En tjej i Californien svarade samma dag: ”yes sure, what do you want”? Med darrande fingrar skrev jag ner allt jag fantiserade om men aldrig provat, bland annat klassiska och banbrytande öl som Sierra Nevada Pale Ale och Bigfoot Barley Wine från Sierra Nevada, Old Foghorn från Anchor och vad som då sades vara världens beskaste öl, Old Crustacean från Rogue. Jag väntade och fick svar:

surstrommingNo problem”, skrev hon tillbaka.

Great, how much should I pay you”, undrade jag.

Nothing, please send me food instead, svarade hon.

Food”? undrade jag och trodde hon drev med mig.

Yes, I collect ethnical food experiences, please send me the strangest and most peculiar food you have in Sweden.

Allra helst ville hon ha en isländsk specialitet – ruttet hajkött (minns inte namnet på det) som enligt tradition ska grävas ner i marken i två månader, helst ska husbonden också kissa (!) på fisken. När fisken väl ruttnat, tar man upp den, tärnar och…äter.

Jag hittade inte den ruttna hajen men fick ihop ett paket med surströmming, lutfisk och lite andra konstigheter som jag skickade över Atlanten. Tillbaka kom ett paket med Sierra Nevada Pale Ale, Bigfoot Barley Wine, Old Foghorn och Old Crustacean.

Jag provade först Old Crustacean som tveklöst var den häftigaste och mest extrema ölupplevelse jag då hade varit med om, ölet var så beskt (110 IBU) att jag led, ändå var det fantastiskt.

Efter ett par veckor mailade vi igen, jag frågade vad hon tyckte om surströmmingen.

Absolutely delicious!!!”, skrev hon glatt tillbaka och undrade vad jag tyckte om Old Crustacean.

Fantastic!!!”, svarade jag trots att min tunga inte riktigt hade hämtat sig efter chocken.

Där satt hon på andra sidan Atlanten och byggde på sin samling av ”ethnical food experiences” genom att äta surströmming, jag satt i Sverige och grimaserade mig igenom världens beskaste öl. Komiskt.

I mitten på mars kommer Old Crustacean på Systembolaget (tillfälligt släpp). Jag är beredd att köa för få ett par flaskor, inte minst för att återuppleva min första extrema ölupplevelse.

(Bilderna nedan visar Old Crustaceans originalflaska samt nuvarande svarta flaska)


old-crustacean5

old-crust1