Double Bastard Beer Blog


Storytelling
november 11, 2009, 10:06 f m
Filed under: Uncategorized

Här nedan listas tre spännande öl som nyligen släppts i Sverige eller som släpps inom kort.

En nytt spännande öl som bryggs av den romersk-katolska cisterciensorden, en gren där trappistorden ingår. Det är klostret Konstantin Benedict i Rom som tagit upp en tusen år gammal tradition inom den katolska bryggarkulturen. I korthet går bryggningen till på traditionellt vis men med ett viktigt undantag. Under själva lakningen används ett inslag av späkning enligt katolsk tradition. Här låter munkarna den varma vörten strila över deras ryggar. Tanken är att ge ölet ett mer emotionellt religiöst djup men också en omisskännlig karaktär av de smak- och aromämnen som finns naturligt i huden.

Det andra ölet som nyligen släpptes är en stout som delvis är gjord på en kaffeböna som bajsas ut av en indisk mård. Denna indiska mård letar nattetid upp de finaste och mognaste kaffebären som den äter upp. Mården har svårt att smälta bönorna i sitt tarmsystem och den skiter därför ut kaffet något dygn senare. Bönorna samlas in, rostas, mals ner och används sedan i ölet. Det ger enligt Systembolaget ”ett smakrikt och komplext öl med påtaglig beska och rostad ton, inslag av kaffe, choklad, soja, mörk sirap, lakrits och eneträ”.

Det tredje ölet är ett belgiskt veteöl som kryddas med den ovanliga bredbandade ekbarkbocken, en akut hotad skalbagge som bara finns kvar i skogarna runt Ardennerna. Då den är utrotningshotad använder man bara baggar som producerats i ”uppfödningstält”. Anledningen till att just den bredbandade ekbarkbocken används är att dess skal ger en djup ekkaraktär samt en intensivt kryddig vaniljton som man inte har kunnat identifiera ens i naturlig vanillin.

BeergeekJag snackar förstås strunt. Fast bara delvis. Två av ölen ovan är rena störda påhitt. Ett av ölen finns och lanserades på Systembolaget för någon vecka sedan. Nämligen Beer Geek Brunch Weasel från Mikkeller. Tycker själv att det är ett gott och ganska roligt öl, och jag hoppas att Mikkeller skrattade högt när de kom på idén med att använda kaffebönor som skitits ut av en indisk mård.

Men jag hörde nyligen några ölgalningar som på allvar imponerades och diskuterade just bajsbönan, men utan inslag av humor. De var oerhört imponerade och trodde verkligen att kaffet som skits ut av mården gav en omisskännelig karaktär – när det används i en hårt rostad imperial stout på 11%. Det är förstås skitsnack (en Hegeforsare), jag gissar att mörkrostad Gevalia hade gett samma karaktär i detta öl. Kaffesorten Ca Pe Chon är i sig väldigt gott, så inget ont om kaffet i sig. Det  brukar beskrivas som ett väldigt fint kaffe, med milda, subtila smaker och nästan helt utan eftersmak. När man blandar i små mängder kaffe (som dessutom är ganska milt, subtilt och utan stark eftersmak) i en hårt rostad imperial stout på 11% så vågar jag påstå att det inte spelar någon större roll vilket kaffe man väljer. Men grejen med Ca Pe Chon (eller Kopi Luwak) är just att det är världens dyrast kaffe som dessutom passerat tarmarna på en mård. Det är detta som är storyn. Det hade inte varit lika spännande story om det varit Löfbergs Lila.

Detta visar på en trend som varit väldigt stark inom marknadsföringen de senaste 10 åren – och som kallas storytelling, att man genom en intressant berättelse kan utveckla och skapa starkare varumärken.

kaffeskitöl

Innis & Gunn är ett annat framgångsrikt exempel där man byggt upp en story om en ”upptäckt”. Storyn handlar om hur ett bryggeri gjorde ett öl åt ett destilleri. Ölet lades på fat för att ge fatet karaktär av öl (en story som jag för övrigt är extemt tveksam till, att ett 5% öl på kort tid ska ge smak åt ett fat som sedan i sin tur ska ge ölsmak åt 60% sprit…). Ölet skulle sedan kasseras och whisky skulle läggas på fatet. Men någon upptäckte det kasserade ölet och hur fantastiskt det var. Och vips var Innis & Gunn fött.

En rolig story (som iofs är tveksam), men enligt mig hade Innis & Gunn mått bäst av att inte ha upptäckts alls (ett bra och roligt inlägg om I&G finns här)

Frågan är om denna trend växer? Vad finns det förandra exempel på storytelling inom öl?

//Double Bastard

Annonser


Lederhosen 2.0
november 2, 2009, 8:38 e m
Filed under: Uncategorized

2002 var jag på ett EBCU-möte (European Beer Consumers Union) i Bamberg, Tyskland. Bamberg är ett kulturhistoriskt ölmecka med många lokala bryggerier och sanslöst bra lageröl, jag har aldrig druckit så bra lager som i och omkring Bamberg.

Hursomhelst, vi skulle lyssna på ett föredrag från en tung person från den tyska ölindustrin, han var ordförande i en bayersk bryggarförening. In i rummet stapplar en 80-årig man, rullades på en OH-apparat som också fungerade som en tillfällig rullator.

Det blev ett föredrag som hade en närmast begravningsliknande känsla. Hans föredrag handlade om de avgrundsdjupa problemen inom tysk bryggerinäring. Skrynkliga OH-blad i mängder presenterades och de hade alla samma tema – det gick nedåt, nedåt, och jättenedåt med allt från antal bryggerier, antal liter öl som dracks per person, antal öldrickare i stort och det största problemet var bristen på nyrekrytering – dvs det var få unga personer som började dricka öl. Defensivt konstaterade han att unga personer hellre drack drinkar, vin, rtd’s etc. De unga förstod sig inte på den traditionsrika drycken öl och allt kändes kört.

Därefter var föredraget slut och han rullade ut med sin OH-apparat. Då fick jag en känsla av att den gamla mannen var en del av problemet. Han var själv en OH-bild av den tyska ölkulturen – gammal, dammig, traditionstyngd och bakåtsträvande.

Tyskland har verkligen haft problem de senaste 15 åren, många bryggerier har fått stänga ner och konsumtionen sjunker med flera procent varje år. Öl upplevs som ohälsosamt, den äldre öldrickande delen av befolkningen dör ut och många yngre personer dricker inte öl.

Det finns förstås många orsaker till problemet. Men en uppenbar orsak till att unga dricker mindre öl är att öl upplevs som ”föräldrarnas dryck”, det är gammalt och tråkigt.

oktoberfestTyska Spiegel skrev om detta för några år sedan, att ”Beer is uncool”. Och det är inte svårt att klandra de tyska ungdomarna. Det enda som bryggerierna i Tyskland kommunicerat är gamla traditioner, hantverk och renhetslagar från 1500-talet. Även om det såklart är positiva värden så har man inte lyckats kommunicera det på ett attraktivt och nytt sätt, istället blir det bara lederhosen, mossigt och ganska ointressant. Och som en krona på verket finner man Oktoberfest. Jag har själv inte varit på Oktoberfest (så egentligen kanske jag inte ska uttala mig) men i min värld känns Oktoberfest som en lika rafflande ölhändelse som Robert Wells och Rapsody In Rock är som musikhändelse.

Det är anmärkningsvärt hur långsamma de tyska bryggerierna har varit att hitta nya vägar när industrin tappar. De få och ganska ängsliga idéer man kommit fram till är genomskinliga flaskor istället för bruna (för att det ska se fräschare ut tydligen…) samt längre och modernare halsar på flaskorna. Wow.

Tyvärr har många bryggerier också gått den klassiskt menlösa och idiotiska vägen – att göra öl med mindre karaktär. En väg som inte bara är mjäkig och tråkig, utan som i det stora hela visat sig ine ge någon större effekt.

brooklyn_schneider

Men den senaste tiden verkar det komma lite fräscha idéer och hjälp kommer från anda sidan Atlanten. Det är roligt och hoppingivande att ett par tyska bryggerier vågar samarbeta och göra något nytt tillsammans med amerikanska bryggerier. Ok, det är förmodligen inget som vänder den negativa trenden, men det visar ändå på lite nytänk.

Samarbetet mellan Brooklyn Brewery och Schneider resulterade i en innovation – en vetebock med mycket humlekaraktär. Bryggmästarna på respektive bryggeri gjorde var sin tolkning i varandras bryggerier. De använde lokal humle och jäst, men det gemensamma var att de skulle använda mycket humle, särskilt aromhumle. Mycket humle är ovanligt i tysk veteöl . Genialiskt, en bra utvecklingsidé och gott var det också.

josef-schraedler-jim-koch-2009-10-21-13-42-5I dagarna annonserades ytterligare ett samarbete mellan USA och Tyskland. Det bayerska bryggeriet Weihenstephan och amerikanska Boston Beer gick ut med att de ska ta fram en ny gemensamt bryggd ölstil till våren 2010. På bilden (från http://newshopper.sulekha.com) ses Jim Koch från Boston Beer Co skåla tillsammans med Josef Schraedler från Weihenstephan.

Enligt ett pressmeddelande så är de nu i färd med att ”perfecting an innovative beer style that explores new brewing techniques within the boundaries of beer law”. Ölet kommer att ligga på 10% och säljas på flaska med champagnekork.

Spännande. Det kan bli hur bra som helst. Tysklands konservativa ölindustri kanske håller på att skaka av sig dammet och ställa ner OH-projektorn i källaren.

//DB