Double Bastard Beer Blog


Dear earthlings, it’s great to be back!
september 20, 2009, 10:06 e m
Filed under: Uncategorized

Ok, det var ett sjukt långt uppehåll på bloggen. Jag ska inte gå in på varför. Istället ska jag lova en veckoblogg, det kan bli ett kort inlägg eller en lång tröttsam utläggning om något öligt. Om det fortfarande finns några intresserade läsare därute så lovar jag alltså ett inlägg i veckan.

För att inte bryta mot veckolöftet har jag satt upp en morot och en piska. Ni läsare är förstås morötterna. Men skulle jag bryta mot veckolöftet så har jag lovat mig att det första ölet jag måste beställa när jag går på krogen (under en vecka utan inlägg) blir en Falcon Export eller motsvarande Kinakrogslager, det blir piskan.

Detta borde hålla bloggen igång.

Måste också erkänna att jag också blev peppad av bloggaren Öl i Stockholm som jag träffade på Stockholm Beer Festival häromdagen. Han liknade hemlighetsmakeriet kring den här bloggen och vem som ligger bakom den, med 70-talets sminkade Kiss. En sådan jämförelse är det finaste smicker i min värld. Och jag är mer än gärna ölets Ace Frehley. Så, dear earthlings, it’s great to be back!

Stockholm Beer and Whisky Festival

StockholmbeerDet var skönt att vara tillbaka även här. Det är en bra mässa som håller hög internationell klass, inget snack om saken. Om man ska hitta några övergripande trender så är det väl att USA håller i sig och får en än mer framskjuten plats bland många importörer. Ek- och whiskyfatlagrad öl finns det allt fler exempel på, även om jag själv tycker att mycket av det är mer intressant än lyckat. Humlefokuset håller i sig med IPA, dubbel IPA och single hop varianter. Imperial Stouts fanns det en hel del av. Lite mer danskt än tidigare år var det också. Fick även en liten liten känsla av att Belgien sakteligen ökar i status hos svenska importörer igen, vilket skulle vara kul.

Nynäshamn hade sin underbara brittinspirerade Bötet Barley Wine på fat, här kunde man jämföra både årgång 2007 och 2008. 2007 var bättre då den hade en bättre balans mellan restsötma och alkohol. Ett tips om ni ska på mässan – köp en bricka ost och ett glas Bötet från 2007. Ställ er så långt från coverbandsscenen som möjligt och njut av kombinationen barley wine och ost. Redan där har ni fått valuta för entrén.

Wicked Wine hade flera spännande grejer, Thomas Hardys 2008 på cask var vacker, Sierra Nevada Unrivaled Dark Rye Ale var dock inget att hetsa upp sig över trots världspremiären. Från Brill & Co testade jag bra grejer från Hoppin’ Frog samt en mer rolig än bra Creme Brûlée Imperial Stout från Souther Tier .

Oppigårds var bra som alltid och är tillsammans med Nynäshamn landets bästa bryggeri om ni frågar mig. De hade en fantastisk bra Oppigårds 7th Anniversary Ale som var så färsk, humlefrisk och njutbar att det helt klart var en av höjdpunkterna för kvällen. Även detta var en single hop ale med enbart Amarillo-humle.

Monks Café hade en imponerande stor monter med en massa öl, ändå får man en känsla av ”så mycket öl, så lite kunskap”. Ville man ha mer kunskap var det bara att vända sig om mot Galateas monter som lyckats rekrytera Jessica Heidrich, en av Sveriges mest ölkunniga personer, som ska jobba med konceptutveckling inom öl. Där får vi nog se spännande saker framöver. Lakefront Brewery IPA var för övrigt en lyckad import från Galatea som vi förhoppningsvis får se på bolaget.

Var hos Två Bryggare/Ystads monter och där var allt som vanligt…  Jag frågade om majsölet Kenth men det verkade inte aktuellt att brygga för tillfället. Där ser man, allt är inte djävulskap här i världen. Nu finns ölet Kenth bara i mina allra mörkaste mardrömmar.  Och jag hoppas fortfarande att idén med Kenth bara var ett skämt efter en snefylla på Ystads personalfest.

alaskanMest tid spenderade jag framför Oliver Twist/House of Ale. Det är helt galet vilka bra grejer som Jörgen på Oliver Twist lyckas ta in från USA. Jag har letat efter Alaskan Smoked Porter från den dagen jag läste om ölet för 16 år sedan. Ölet lanserades redan 1988 i USA och var troligen det första moderna rökölet i staterna och det har fått väldigt många efterföljare. Det var bara att konstatera att jag inte väntat i onödan, det är ett lysande öl, subtil och ren med en naturlig träig rökighet. Det fanns flera bra saker från Anderson Valley Brewing Co och från ett av mina favoritbryggerier – North Coast Brewing Co. Annat bra kunde man hitta från 21st Amendment Brewery, Odell’s Brewing Co och Rogue. A Little Sumpin’ Sumpin’ Ale från Lagunitas Brewing är helt klart värd att testa. En annan spännande brygd var amerikanska Wild Devil från Victory , ett öl jäst med vildjäst vilket får sägas vara ovanligt utanför Bryssel och Ystad.

/DB

PS. Extra tack till Dempa, Weine och Fredrik som jag hakade på under mässan, ni har osunt bra koll på nya grejer. DS

PS2. Grillsäsongen förlängdes några veckor i och med att jag hittade The Burning Trinity of Bastard Hot Sauces. DS2

DB grillsås

Annonser


Ölbloggarträff
april 26, 2009, 11:09 e m
Filed under: Uncategorized

Ölbloggarträff

I lördags var det ölbloggarträff i Göteborg. Totalt 15 personer från Göteborg, Stockholm, Malmö och Karlstad träffades för ölprovning och social samvaro. Ett riktigt roligt initativ. Och vilken provning det blev!

Min personliga favorit var tveklöst Wee Heavy från amerikanska AleSmith. En sanslöst bra tolkning av en klassisk skotsk öltyp, en djup och komplex maltighet som var exemplarisk, det görs inte ens så här skotsk öl i Skottland… Three Floyds Dark Lord var också oerhört häftig, ett mytomspunnet öl som jag inte fått chans att prova förrän nu.

Kvällens bottennapp tycker jag att Amager Rated XX 2009 stod för. Danskt och osofistikerat. 20 humlesorter har använts och jag frågar mig varför? På etiketten skrävlar man om att det är så beskt att det inte ens går att beräkna ölets BU. Wow. Bling-bling-öl när det är som sämst.

Nedan ser ni medelvärdet (skala 1-10) för de öl som var med i startfältet. Utöver dessa öl kom det in bonusöl som AleSmith Decadence 2005, Samuel Adams Triple Bock, Struise Pannepot Reserva, Dogfish Head Raison D Extra. Galna öl, kvällen tog aldrig slut. 

En väldigt trevlig och vänskaplig kväll, följande citat beskrev stämningen rätt bra: ”vi borde köra lite marmeladkok ihop någon gång”. Jag är på.

RESULTAT (ALLA DELTAGARES BETYG)

  • Three Floyds Dark Lord 2007 – 9,1
  • Westvleteren 12 – 8,6
  • Lost Abbey Serpents Stout – 8,6
  • Cantillon Blåbär – 8,3
  • AleSmith Wee Heavy – 8,2
  • Three Floyds Dreadnaught – 8,1
  • Fantome Saison – 7,9
  • Struise Black Albert – 7,9
  • Bush De Nuits – 7,2
  • Mikkels Monster – 7,1
  • Avery Mephistopheles Stout – 6,9
  • Sidenapa – 6,8
  • Amager IPA – 6,0
  • Amager Rated XX 2009 – 5,9
  • Avery Samaels Oak Aged – 5,6
  • Avery The Beast Grand Cru – 5,4 


Single Hop Beers
april 15, 2009, 11:20 e m
Filed under: Uncategorized

Jag är lite avundsjuk på att man i vinvärlden kan prata om druvor som personligheter med speciella karaktärsdrag. Det där tugget finns inte riktigt om ingredienser i ölvärlden. Visst man kan gilla en öltyp eller ett ölland men det är sällan man hör någon säga ”åh, jag är så inne i en pale chocolate malt period just nu” eller ”ingen jäst ger ett sådant djup som Northwest ale jäst ger”.

Inom öl hör man sällan en motsvarighet till den utläggningen som Miles har i den underbara vinfilmen Sideways när han förklarar för Maya varför han är så inne på Pinot Noir:

sideways2It’s a hard grape to grow…it’s thin-skinned, temperamental, ripens early…it’s not a survivor like cabernet, which can just grow anywhere and thrive even when it’s neglected. No, pinot needs constant care and attention…and, in fact, it can only grow in these really specific, little tucked-away corners of the world. And only the most patient and nurturing of growers can do it, really. Only somebody who really takes the time to understand pinot’s potential can then coax it into its fullest expression.”

Men det intressanta är att det kanske är på väg åt det hållet även inom öl, att man diskuterar specifika ölingrediensers karaktär i detalj. Visst, inbitna hembryggare gör redan detta, men jag tänker på övriga ölnördar. Ett exempel på detta inom öl är utvecklingen inom vad som brukar kallas Single Hop Beers. Det vill säga att man i bryggningen endast använder en humlesort med syfte att lyfta fram just denna humlesorts karaktär.

Det vanliga inom ölbryggning är annars att man blandar olika humlesorter i ett och samma öl, någon humlesort lämpar sig för beska, en annan för smak och en tredje för arom. Resultatet kan bli fantastiskt men det är samtidigt svårt att identifiera en specifik humlekaraktär.

single-hop-aleEtt riktigt bra session-öl som lanserades på Systembolaget i april är just en Single Hop Beer från Oppigårds. Single Hop Ale (artikelnr 1475), ett perfekt öl att slappna av bredvid gräsklipparen i sommar. Ölet innehåller enbart humlesorten Styrian Golding från Slovenien.

Och vi har sett fler bryggerier som satsat på single hop beers. Boundary Bay Brewery har lanserat 14 (!) olika öl i sin Single Hop Serie. Shipyard Brewing har gjort succe med sin IPA, Mikkeller har gjort flera Single Hop Ales den senaste tiden och många andra bryggerier har följt efter.

 Det här med Single Hop Beers är egentligen inget nytt men det känns som det blivit lite hetare det senaste året och det är en naturlig utveckling som vi säkert bara sett början på. Detta märks inom andra områden, man kan exempelvis inte läsa en intervju med en kock som inte passionerat pratar om ”rena smaker” där man känner vad varje ingrediens faktiskt smakar.

Nedan lite exempel på Single Hop Beers, köp och testa om ni vill lära er mer om en specifik humlekaraktär:

anchor_libertyAnchor Brewing Company – Liberty Ale

Sägs vara världens första single hop ale inom den nya mikrorörelsen. Ölet kom 1975 och innehåller enbart humlesorten Cascade. En extremt populär aromhumle från USA som spridit sig som en löpeld över världen. Karaktären på Cascade brukar beskrivas som citrusaktig, blommig och frisk.

 

shipShipyard Brewing – Fuggles IPA

Innehåller enbart Fuggles som är en klassisk brittisk humlesort som oftast används som aromhumle. Klassisk i brittiska ales men även stout och porter. Jordig och snusig.

 


 

1845

 

Fullers 1845

Består av 100% Kent Goldings. Kallas även Golding eller East Kent Golding beroende på odlingsplats. En riktigt nobel och klassisk brittisk humlesort som är självklar i brittiska ales. Mjuk, blommig och lite söt.

 

 

 

 

Mikkeller Single Hop IPA Series

Mikkeller har gjort Single Hop Beers med humlesorterna Warrior, Cascade, Simcoe och spännande Nelson Sauvin som ger en fruktig arom som ibland liknas vid vid krusbär eller druvan sauvignon blanc.

Så, köp lite single hop beers och lär er allt om Fuggles, Cascade och Kent Golding. Ta reda på om du en Fuggles-man eller en Simcoe-girl. Eller varför inte stöta på någon (som Miles gjorde i Sideways) genom att förbereda ett tal om att du är lika känslig och nobel som Saazhumlen, men skyll inte på mig om det inte funkar.

//DB



Banana beer lovers of the world – unite!
april 2, 2009, 1:00 f m
Filed under: Double Bastard varnar!

Igår var jag inne på Systembolaget för att inhandla de mest intressanta aprilnyheterna: Ekholmen Ekologisk Ale, Fuller’s Golden Pride, Fuller’s India Pale Ale och Oppigårds Single Hop Ale.

Sen ser jag ytterligare en nyhet – Wells Banana Bread Beer från Wells & Young’s Brewing Company. Ett bananöl!? Hur gick nu det här till funderade jag och såg ett Systembolagsmöte framför mig.

banana2-Vad ska vi lansera i vår då?

-Hmmm, vi har lanserat en massa grejer för ölnördarna, det känns som dom har fått sitt på ett tag

-Du har rätt

-Det var ett bra tag sedan vi lanserade ett buskis-öl, vi är lite dåliga på det segmentet.

-Ja faktiskt, har inte sett något riktigt bra buskis-öl sedan Åbro Gorilla lanserades

-För jävla synd det där, att Gorilla-ölet försvann

-Verkligen

-Vad finns det mer för buskis-grejer?

-Banan-öl var ett tag sedan man såg! (han stäcker på sig stolt och självsäkert)

-Helt rätt, banan-öl ska det bli


Bananöl borde vara förbjudet, det finns alldeles för många exempel som stöder det påståendet. Man brukar väl säga att förekomsten av korruption i ett land säger något om hur landet mår. På samma sätt kan man definitivt säga att förekomsten av bananöl på ett bryggeri säger något om hur bryggeriet mår. När ett bryggeri börjar göra bananöl är det definitivt hejdå, finito, vi har gett upp. Och eftersom det är Wells & Young’s Brewing Company som står bakom bananölet är det tragiskt nog dags att säga godnatt till dessa två klassiska bryggerier som nyligen gick samman.

chapeau-bananaOch om jag inte minns fel så handlar artikel 5 i FN:s mänskliga rättigheter om bananöl: ”Ingen får utsättas för bananöl eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”.

Sen mjuknar jag något där på bolaget, det kanske är så att vi behöver ett banan-öl i dessa bistra tider. Bananer är glada, söta, har mjuka former och är lite exotiska. Så måste det vara tänker jag och plockar ner ett banan-öl i korgen. Ut från butiken nynnar jag på Jackie Deshannons vackra ”What The World Need Now Is Love” – ”Lord we don’t need another mountain, there are mountains and hillsides enough to climb, what the world needs now is banana beer, sweet banana beer, it’s the only thing that there’s just too little of”

Väl ute i bilen inser jag grejen. Det är 1:a april idag! Och det är aprilsläppet, det är klart att de lanserar ett bananöl idag! Systembolaget kör ett practical joke. Det är helt ok tycker jag, staten måste väl också få skoja. Och med tanke på alla suveräna lanseringar det senaste året måste Systembolaget få toka till det lite med ett bananöl. 

Hur det smakade? Bisarrt dåligt förstås. Nästan lika illa som Innis & Gunn, det var svårt att svälja. Men det finns säkert några själar därute som gillar banan-öl och vem är jag att negligera deras banankänslor? Varför inte starta en Facebook-grupp; ”Vi som gillar banan-öl”. Gruppen kanske får 4 medlemmar. Kanske en medlem mer än gruppen ”Vi som på allvar gillar Innis & Gunn och inte bara tycker det är en whiskygimmick”.

Over and out.

/Banarne

mongozo_banana



Hopbursta i påsk!
april 1, 2009, 2:09 e m
Filed under: Uncategorized

Påskölslanseringen har historiskt inte varit något att hetsa upp sig över. Inte sällan har det känts som ett sätt för storbryggerierna att få ut julöls-leftovers eller att bara göra något julölsliknande när plats har erbjudits på Systembolagets hylla. Men det känns som om småbryggerierna (igen) engagerar sig och försöker göra något åt denna ganska slumrande ölhändelse. 

I år finns det flera bra Påsköl, jag gillar både Oppigårds, Pumpvikens och Nils Oscar Kalaspåsköl.

paskalt_nyMen mest spännade och intressant är Påsk Alt Bier. Ett öl bryggt av den duktiga bryggare Stefan Gustavsson på uppdrag av Wicked Wine som har hyrt in sig på Sigtuna Brygghus.

Förutom att ölet är väldigt gott är det intressant av flera anledningar. Dels är det en Alt-Bier, en öltyp som bara ett fåtal bryggerier i Sverige har försökt sig på (Zeunerts och Sigtuna). Altbier är en tysk ale som jäser kallare än vad som är brukligt för en ale, det ska också lagras kallt. Resultatet blir en öl som både har fruktighet från alejästen men även en ren smakprofil från den kallare jäsemperaturen och lagringen. Påsk Alt Bier är en starkare version av Sticke Alt, en sk Doppel Sticke. Läs mer om Sticke Alt  här. 

Men inte nog med det, det kanske mest intressanta är att ölet är gjort med en bryggteknik som kallas hop-bursting. Vad jag vet har bara Närke (?) gjort detta tidigare i Sverige. Tekniken kommer från humlegalningar i USA och går ut på att en jäkla massa humle läggs i slutet av koket.

Detta skiljer sig från traditionell bryggning då man tillsätter humle vid vissa bestämda tillfällen under koket. Bitterhumlen kokar ca 60-90 minuter och ger den bittra beskan som känns långt bak på tungan, smakhumlen kokar i ca 10-30 minuter och ger just humlesmak. Aromhumlen läggs i de sista minuterna och ger arom och humledoft till ölet. Principen är att ju längre tid man kokar humle, desto mer bidrar det till bitterhet och mindre till humlesmak och humlearom.

I Påsk Alt Bier har Stefan istället  använt sig av tekniken hop-bursting och bara ökat humlegivorna ju närmare kokets slutpunkt han kommit. Majoriteten av humlemängden har slängts i slutet av koket.

Detta ger ett öl som har en massa humlesmak och humlearom utan att få den kärvhet som bitterhumle ofta ger. Påsk Alt Bier har en ren och mjuk maltkaraktär som grund, men på detta ligger en fantastisk vacker humlekaraktär som är tydlig men samtidigt sammansatt, rund och balanserad.

Ska ni köpa ett påsköl i år så vet ni var ni ska putta stålarna.

Påsk Alt Bier, artikelnummer: 1394, alkoholhalt: 7,5%, 500 ml



Ett tufft jobb…
mars 31, 2009, 3:16 e m
Filed under: Uncategorized

…men någon måste göra det. Jag pratar om att prova 55 öl på två dagar. I helgen var vi ett gäng öldomare som träffades för att ta fram finalister till SM-finalen i hembryggning som avgörs nästa helg. 

provning

När man dömer öl på det här sättet gäller det att koppla bort så mycket subjektivitet som möjligt. Istället ska man ta fram det bästa ölet vad gäller typriktighet och öl som inte har några felsmaker. Det kanske låter fyrkantigt och tråkigt, men tvärtom. Det är oerhört givande att prova öl på det här sättet och man kommer bortom det vanliga ”gott” eller ”äckligt” vilket kan vara lärorikt.

Så om ni vill prova öl på ett nytt sätt eller bara lära er mer om olika öltyper: ladda ner typdefinitionerna som finns  här. Ladda också ner domarprotokollet som finns här. Köp in några öl från en valfri kategori och bjud in dina ölprovarkompisar på en ny typ av provning. Låt alla få ett ex av typdefinitionen för kategorin ni ska prova, prova sedan ölet blint och bedöm ölet efter hur väl det passar typdefinitionen. Är Guinness den mest typriktiga dry stouten? Är Carnegie Porter en typisk porter enligt vad teorin säger att en porter ska smaka?

Intrycket av helgens provande var att det finns sjukt duktiga hembryggare i Sverige. Flera öl var bättre än motsvarande öltyper som finns att hitta på Systembolaget. Med tanke på att de flesta av Sveriges nuvarande småbryggerier har hembryggare bakom sig så bådar det gott inför framtiden…

Nästa helg avgörs SM i hembryggning, gå dit om ni har möjlighet och prova några av Sveriges bästa öl. Info nedan (från SHBF.se)

4 april – SM 2009 i Stockholm

Välkommen till  en av årets roligaste händelser – SM i hembryggd öl! Upplev vad Sveriges duktiga hembryggare har skapat genom att prova deras alster. Botanisera bland lageröl, välhumlade amerikanska ale, mörka stout och sötsura belgiska öl. Lägg sedan en röst på dina favoriter och hoppas på att just din favoritbryggare går hem med en utmärkelse.

Lokal: Gamla Tryckeriet, Gustavlundsvägen 149b, Alvik, Bromma.

Kostnad: 180 kronor för medlemmar i SHBF, 250 kronor för icke medlemmar. Ett trevligt SM-glas ingår. Avgiften täcker föreningens kostnad för evenemanget och ersätter inte bryggarna. Bryggarna avgör själva vilka de vill bjuda på öl. En bryggare (medlem) per brygd som tävlar i folkets val går in gratis.

Komma dit: Tunnelbanans gröna linje till Alvik eller tvärbanan till Alvik, sedan omkring 200 meters promenad. Se hitta.se.

Tid: Lördag 4 april, 12.00 insläpp, 18.00 tävlingen avslutas



Lagringsbart (1) – Kulminator
mars 27, 2009, 5:28 f m
Filed under: Uncategorized

lagringsbart-ii

Öl är i nästan samtliga fall en färskvara som bara blir sämre från den dag det lämnar bryggeriet. Men det finns undantag, det finns öl som utvecklas på ett positivt sätt när de blir äldre. Och även om de inte blir bättre med åren så kan en del öl ändra karaktär på ett intressant sätt.

Jag har ett i-landsintresse som jag tänkte ha som stående inslag här på bloggen, nämligen att lagra öl. Jag är medveten om att detta intresse är introvert, ohyggligt smalt och lite lätt bisarrt. Det är också väldigt gubbigt att spara på saker. Men det är kul. Idag ligger några hundra öl och väntar i en källare som jag lånar. Tänkte dela med mig om ölens lagringsbarhet, en bedömning som förstås är högst subjektiv men kanske intressant ändå.

kulminator-pubBlev intresserad av lagrad öl när jag första gången besökte puben Kulminator i Antwerpen för 12 år sedan. Kulminator brukar räknas som världens bästa ölställe om man vill prova just lagrad öl. Där har jag druckit 20-årig Chimay Blå och 15-årig Thomas Hardys som varit helt underbart bra.

Det är ett häftigt men märkligt ställe. Det är rätt obskyrt men samtidigt genuint, direkt när man kommer in förstår man att här råder ölkaos. Stället platsar inte direkt i någon inredningstidning och ägaren Dirk Van Dyck (se bild) har inte gått någon charmkurs, faktum är att han kan vara riktigt otrevlig när han inte är på humör. Men oftast är han bara tyst, sur och lite märklig.

Många gäster har bevittnat hur han grimaserat och ondgjort sig över ölintresserade amerikaner som kommer dit och köper upp alla hans gamla rariteter. På något sätt verkar han tycka att de inte är ”worthy” att köpa hans öl. Vissa får helt enkelt inte handla av honom, han svarar bara att ölet de beställer är slut.

dirk3

För att förstärka den lite märkliga stämningen hade han förr  alltid sin skabbiga schäfer inne på puben. Jag gillar hundar men fick svåra Cujo-associationer av den hunden. Nu när Cujo är i himlen (?) har jag förstått att hans katter springer runt bland gästerna. Bakom baren och längs hela lokalen och ner i källaren ligger hjärtat – flera temperaturkontrollerade rum där över 600+ olika öl huserar. 

hardy-1982

På Kulminator jobbar också Dirks fru, Leen. Leen verkar vara lite hunsad av Dirk och hon får bara hämta och servera viss typ av öl. När det kommer till rariteter och riktigt gammal öl, då hänvisar hon till Dirk som får bestämma om gästen är worthy.

En gång när jag beställde en riktigt gammal Chimay av Leen, svarade hon att hon inte fick servera den, hon var tvungen att fråga Dirk. Problemet var att Dirk var på ett ärende som skulle ta 45 minuter. Jag satt snällt och väntade. När Dirk kom tillbaka frågade Leen honom om den Chimay jag beställt. Han detaljgranskade mig, grymtade något och gick sedan och hämtade ölen. Jag var tydligen ok i Dirks värld, kanske något man ska vara orolig över?

Beställer man någon gammal raritet försvinner han långt in i ölrummen, ner i någon källare. Man får en känsla av att Dirks källare får källaren i När Lammen Tystnar att framstå som en svit på Grand Hyatt i jämförelse. Men vi lär aldrig få veta, inte om inte ens hans fru får gå dit. Väldigt Belgiskt på nå vis. Konstigt. Men intressant.

Veckans resetips: Kulminator, Vleminckveld 32, Antwerpen, Belgien. Mån 20:15 – 24, Tis-fre 12-24, Lör 17-24, sön stängt

Stalltips: om ni vill vara ”worthy”, beställ en Bush Noël som förstaöl. Det är Dirks favoritöl, då har ni fattat grejen i hans ögon och kvällen är öppen…

 

Bild på Thomas Hardys : från http://www.oddtaste.com/

Bild på Kulminatorskylt: från Antwerp Pub Guide  http://www.xs4all.nl/~patto1ro/antwpubs.htm

Bild på Dirk: Från Herald Tribune: http://www.iht.com/articles/2006/12/12/opinion/trlambic.php

Nästa ”Lagringsbart”: Vilka ölstilar kan man lagra?