Årets sömnigaste ölhändelse

september 24, 2008, 8:03 e m
Filed under: Double Bastard rekommenderar!

Har nu provat mig igenom årets Oktoberfestöl. Och jag känner mig ganska tom. Inte tom på det där sättet när man varit med om något omvälvande och känner sig uttömd eller renad av alla intryck. Mer den tomhetskänsla man troligtvis skulle få av att plöja igenom Tomas Ledins hela katalog på en och samma kväll. Känslan uttryckt i ord är ”jaha, det var det det”. Oktoberfestölen måste ju vara årets sömnigaste ölhändelse.

Vad är då egentligen Oktoberfestöl? Innan kyltekniken blev utvecklad via industrialiseringen gick det bara att brygga lageröl fram till och med mars månad (namnet märzen kommer därifrån). Att brygga under sommaren var förenat med risk för infektioner och vildjäsning. Man bryggde därför extra mycket i mars då ölet skulle räcka in i oktober då nästa bryggsäsong skulle starta. Ölen lagrades kallt i källare under sommarmånaderna. Och precis när den nya bryggsäsongen skulle starta i oktober så tömde man förråden helt enkelt.

Det mesta i öllitteraturen menar att öltypen Oktoberfestbier, även kallad Märzen, var inspirerad av och en utveckling av öltypen wiener som i sin tur hade en lite högre vörtstyrka som gjorde att den höll bättre under sommarlagringen. Många menar att ursprunget var kopparfärgad med en lättrostad och ren maltsmak. Dagens oktoberfestbier påminner i många fall om standard ljus lager och utgör egentligen ingen större skillnad från den stora starken på en kinakrog nära dig. Det som komplicerar öltypen ytterligare är att några amerikanska bryggerier gör tolkningar av Oktoberfestbier på sitt egna charmiga sätt.

Jag har därför svårt att bedöma Oktoberfestölen. Vet inte vilket perspektiv jag ska ha, vilken hatt jag ska ta på mig. Antingen kan jag ta på mig den mer lättsamma ”sombreron” och bara bedöma vad som är gott och inte. Den andra hatten jag kan ta på mig är mer en tysk ”uniformshatt” där jag bedömer typriktighet och vad som är ett ”riktigt” oktoberfestöl som det kanske smakade när det ”begav sig” (vem som nu vet det).

Ölen som testades var: Weltenburger Oktoberfestbier, Spaten Oktoberfestbier, Stallhagen Oktoberfestbier, Löwenbräu Oktoberfestbier, Kaltenberg Oktoberfest, Slottskällans Oktoberfest, Samuel Adams Octoberfest, Brooklyn Oktoberfest Beer, Left Hand Oktoberfest

De amerikanska oktoberölen (Samuel Adams, Left Hand och Brookyn) är egentligen bara riktigt bra när jag har sombreron på mig, de är formodligen de allra godaste ölen. Men ändå inga riktigt bra oktoberöl. Jag tycker inte alls att de lyckas få fram den rena och tydliga maltigheten som stilen ska ha, ytterst få amerikanska bryggerier lyckas få en bra och ren maltighet, troligtvis beror det på deras maltsorter, det blir ofta ganska ”syltigt”. Men det är goda öl.

De tyska oktoberölen (Weltenburger, Spaten, Löwenbräu) är helt ok, de har en bra och ren maltighet men de saknar ändå något, det blir ganska trist. Dessa är egentligen bara bra när jag har ”uniformshatten” på mig.

De svenska tolkningarna är Slottskällan och Kaltenberg. Slottskällan är riktigt bra, en fin maltighet och en trevlig kopparfärg. Kaltenberg är mest en kinakrogslager.

Så om någon vill ha ett tips så får ni bestämma om ni vill ha det från en sombrero eller från en tysk uniformshatt.