Filed under: Uncategorized
För ett par år sedan köpte jag och min fru ett hus. Det var finalen efter 1,5 års ångestletande, varje helg skulle det tittas på ”objekt”, under denna tid utvecklade jag en stark allergi mot mäklare i Dressmankostymer och ord som ”öppen planlösning”, finns det något vämjeligare ord?
Ett av mina viktigaste kriterier vid sökandet var att huset skulle ha källare, en ölkällare som kunde bli boplats för mina kära lagringsbara öl. Detta kriterium höll jag förstås för mig själv. Följden blev att jag röstade ner ett antal hus med motiveringar som ”dåligt andrahandsvärde”, ”dåligt takbjälkssystem” eller något annat som jag förstås inte visste ett skvatt om, men som lät bra. Den egentliga anledningen var till stor del avsaknaden av ölkällare.
När vi väl hittade ett hus med källare låg objektet mellan filerna på E6:an eller krävde betydande Timell-egenskaper. Det blev förstås ohållbart. Jag fick ge upp. Det blev ett hus utan ölkällare.
Men nu har jag fått låna en fantastisk ölkällare! Ni ser den på bilderna. Rymlig, charmig, med metertjocka stenväggar och med perfekta lagringsförhållanden.
I helgen fick jag in samlingen, ett par hundra öl som ska ligga och vänta på bättre tider. Bland annat följande som jag verkligen kan rekommendera att lagra:
Chimay Blå, Thomas Hardys Ale, Gulden Draak, Rochefort, Westvleteren, Fullers Vintage Ale, Dark Horizon, Gouden Carolus, Carnegie Porter, blandad Gueuze, blandad imperial stout, samt lite starka hembrygder och andra lagringsexperiment.
Nu saknas bara ett tjockt lås på dörren. Var källaren ligger? Glöm det…
Filed under: Uncategorized
Jag har haft turen (eller munlädret) att få besöka Abbaye Notre-Dame d’Orval vid två tillfällen, och har då också fått personlig guidning innanför klostermurarna. Orval är tveklöst det vackraste bryggeriet jag sett, omgivningen i Ardennerna är magisk, klosterbyggnaderna är storslagna och de gigantiska bryggarpannorna är i äkta old-style-koppar. Jo, till och med en bastard kan känna sig gudfruktig i den miljön.
En annan sak som jag gillar med Orval är att det är ett härligt konsekvent och kompromisslöst bryggeri. Medan exempelvis Chimay har marknadsanpassat sig på ett otäckt sätt som haft en negativ inverkan på ölets karaktär, så har Orval alltid kört sin grej. De gör ett öl som helt skiljer sig från andra trappistöl, det är verkligen säreget till sin karaktär (och jag kan förstå att man inte gillar det). De har också valt att enbart brygga ETT öl. Enkelhet. De vägrar dessutom att utöka sin bryggkapacitet, de skulle kunna sälja betydligt mer än de gör, men de vill inte. Och DET är coolt i min lilla värld.
Nåväl, träffade på Orval på Bishop Arms i fredags, var där med ett par andra ölgalningar. När jag anlände var min vän i upplösningstillstånd. Han talade upphetsat hackigt och fick fram något om att han hade hittat en NY Orval, Orval Black. Orval Black!? Min världsbild kastades om direkt där på pubgolvet. Har Orval lanserat ett nytt öl? Jösses. Jag gick förstås igång. Att Orval skulle lansera ett nytt öl är en nyhet som få i ölvärlden. Och i det läget kändes det utannonserade priset på 225 spänn för en 33 cl flaska som ett kap.
Total fokus när min vän hällde upp ölet. Puben tystnade. Förväntan i kubik. Jag smakade och kom då ihåg att Orval inte alls enbart gör ett öl. De brygger även en svag och betydligt mesigare variant av ursprungsölet. En variant som munkarna själva dricker för att inte få alltför skoj. Ett folköl.
Japp, vi hade just köpt Orvals rätt trista folkölsvariant för 225 spänn. Visst, det är en udda grej men i ärlighetens namn är det inte särskilt intressant.
Minns att jag vid ett besök på Orval frågade Francois de Harenne (marknadschefen) varför de inte exporterade denna version till folkölsnationen Sverige. Han hade funderat på det men kom fram till att det skulle bli för dyrt. ”Men kom igen”, tyckte jag då.
Nu förstod jag vad han menade. Marknaden för ett 6-pack för 1300 kr känns rätt begränsad…
Filed under: Galet
Det var länge sen jag skrev nu. Ledsen för det, men jag har varit alldeles nere, deprimerad av en dumhet jag läste om nyligen. Jag läste nämligen om ett imbecillt öl som funnits ett par år men som jag var lyckligt ovetandes om fram tills nu.
För er som inte kände till saken så har företaget Två Bryggare lanserat ett öl som delvis är gjord på genmodifierad majs. Och det är inte slut på oförståndet där. De har dessutom valt att kalla ölet…Kenth, efter Två Bryggares ägare.
Hade det varit ett skämt hade jag kanske kunnat dra lite på smilbanden. Men det är inget skämt, det är seriöst och det är till viss alldeles säkert ett PR-trick i debatten om genmodifiering. Ett synnerligen korkat PR-trick.
Två Bryggare visar återigen prov på dåligt omdöme. De har i en massa år entusiastiskt och hängivet inkompetent sålt sur och infekterad öl under varumärket Ysta Färsköl. Konsumenter har klagat. Två Bryggare har tagit på sig skygglapparna och de fetaste hörselskydden.
Man skulle ju kunna hoppas att Två Bryggare skulle få ordning på sitt öl innan de började med andra dumheter. Men istället kom de tydligen på en ny briljant idé parallellt med surölsbryggandet. Nämligen att göra ett öl med genmodifierad majs. Och att kalla det för Kenth.
Jag blir mest trött. Inte för att jag är en vän av renhetslagar, jag tycker att man egentligen kan ha precis vad som helst i ett öl så länge det bidrar till ölets karaktär på ett positivt sätt.
Jag blir mest trött för att idén är så idiotisk på så många plan. Flerdimensionellt efterbliven. Orkar inte ens beskriva det. Men framför allt, vem ska köpa det och varför?
Så här säger de själva:
KENTH Majsölet
Kenth – en Ovanlig Vanlig Öl… (eller historien om Sveriges första GMO-märkta livsmedel)
Kenth är en ljus lageröl, bryggd på traditionella ingredienser enligt gammal god bryggartradition. Så långt är Kenth en helt vanlig öl. Men utöver kornmalt, humle och jäst innehåller Kenth också majs!
Utifrån svensk bryggeritradition kanske majsen sticker ut en aning, vilket skulle göra Kenth till: en lite ovanlig vanlig öl…
Fast det här är egentligen inte så märkvärdigt. Anledningen till att bryggare Kenth Persson valde just majs som extra ”krydda” – berodde helt enkelt bara på att han ville få fram en lite annorlunda känsla i ölet. Ett behagligt smaktillskott som inte förstör vad århundraden av bryggartradition byggt upp, men som ändå signalerar nya tider. Och nu börjar det bli spännande. Bryggare Persson valde nämligen Bt-majs, och därmed kan vi slå fast att Kenth – utan några reservationer – är en ovanlig vanlig öl. Bt-majs är nämligen en genmodifierad variant av majs. Men inte heller detta är egentligen speciellt märkvärdigt… Bryggarens yttersta målsättning var självfallet att få fram ett gott öl, men också ett öl som signalerar nya tider, ny teknik och nytt tänkande. För några år sedan var det IT-tekniken som stod för det nya. Idag är det gentekniken som lyser klarast”
Om ni inte har fått nog här kan ni läsa mer om det här.
Jag var tvungen att skriva och fråga vad Två Bryggare höll på med.
”Hej Två Bryggare!
Läste om ert genmodifierade öl Kenth, otroligt spännande, vilken grej! Var kan jag hitta det? Jag är jättesugen på att prova det, jag älskar majs, äter det flera dagar i veckan. Man kan nästan säga att jag är majsberoende. Och då är det klart det skulle vara gott med ett öl med majs i, ja varför inte till min fredagstacos, det borde väl passa bra?
Tacksam för svar om var jag kan köpa Kenth!”
Jag fick inget svar. Kanske ändå ett exempel på gott omdöme?
Två Bryggare inspirerade till en ny klass i Beer Awards, och de har redan vunnit, ledsen folks men ni kommer inte ens få rösta om det. Två Bryggare har vunnit klassen ”Århundradets ölhjärnsläpp”. Grattis. Ni kunde i alla fall döpt ölet till Kenneth, då kanske några i Kennethklubben skulle köpt det. Jag bjuder på namnförslaget, kanske kan ni spara det till ett öl med genmodifierat ris? Vem vet, det kanske kan bli en hel serie med spännande öl från Två Bryggare.
Filed under: Uncategorized
I december ska ni ju summera ölåret 2008. Vilket var 2008 års bästa mikrobryggeri? Vilken var den bästa lanseringen? Den mest onödiga lanseringen? Årets importör?
Jag har fått in en del nomineringar, ni kan se dem nedan. Fyll på med fler!
Spread the word!
Årets bästa svenska mikrobryggeri
Här söker vi helt enkelt svar på frågan: vilket svenskt mikrobryggeri var ”bäst” 2008? Det är er personliga definition av ”bäst” som gäller. Vilket mikrobryggeri har helt enkelt gjort mest rätt under 2008 enligt er?
Dugges Ale & Porterbryggeri
Oppigårds bryggeri
Gamla Slottskällans Bryggeri
Ocean Brewery AB
The Nils Oscar Company
Jämtlands Bryggeri
Nynäshamns Ångbryggeri
Grebbestad Bryggeri
Sigtuna Brygghus
Närke Kulturbryggeri
Hantverksbryggeriet
Ölands Gårdsbryggeri
Skebo Bruksbryggeri
Irish pub i Sundsvall
Årets mest innovativa svenska bryggeri
Branschen behöver förnyas, men frågan är vem som är bäst på att göra det? Vilket bryggeri är bäst på att göra något nytt och på ett annorlunda sätt?
Dugges Ale & Porterbryggeri
Ölands gårdsbryggeri
Hantverksbryggeriet
Monks
Oppigårds bryggeri
Ocean Brewery AB
Årets bästa lansering (svenskt öl)
Vilket öl var den bästa svenska lanseringen under 2008? Obs – det gäller endast öl som varit tillgängliga via Systembolaget (beställningssortiment inkluderat).
Nils Oscar Coffee Stout
Nils Oscar rökporter 2008
Oppigårds Late Summer Ale
Oppigårds starkporter
Bötet Barley Wine
Årets bästa lansering (importöl)
Vilket öl var den bästa importlanseringen under 2008? Obs – det gäller endast öl som varit tillgängliga via Systembolaget (beställningssortiment inkluderat).
Unibrou 17
Chimay blå 1999
Beer geek breakfast
Dark horizon 2nd ed.
Cantillon 1996
Brewdog Punk IPA
Brooklyns Chocolate Stout
Pannepot Grand Reserva
Double Bastard Ale
Samuel Adams Imperial Pilsner
Hercules Double IPA
Old Rasputin Russian Imperial Stout
Oak Aged Yeti Imperial Stout
(Yeti utgår, lanserades 2007)
Årets mest onödiga lansering/antiklimax
Vilken lansering kunde vi klarat oss utan? Vad har slösat mest på energi, miljö, pengar och tankekraft, utan att ha gjort någon lycklig?
Åbro Lejon
Beijing biere de Pekin
Pripps blå pure sommar
Spotlight light beer
Coors Light
Bintang
Mariestads Prima Lager
Unibroue 17
(Mariestad Porter, Cobra, Efes och Carib utgår då de inte lanserades under 2008)
Årets importör
Vilken importör har varit bäst på att öppna och utmana våra sinnen genom att få hit goda, ovanliga, obskyra, nya, spännande öl?
Brill & Co
Wicked Wine
Gamlestadens Bryggeri/Oliver Twist
Årets ölperson
Någon person som gjort extra mycket för ölet i Sverige under 2008.
Mikael Dugge Engström (Dugges Ale & Porterbryggeri)
Recep (Monks Cafe)
Morgan Peilot (Ölands Gårdsbryggeri)
Lasse Ericsson (Nynäshamns Ångbryggeri)
Magnus Bark (www.ofiltrerat.se)
Dan Ihrelius (ölinköpare på Systembolaget)
Filed under: Double Bastard rekommenderar!
Det sägs att pappan till någon av Nynäshamns Ångbryggeris unga grundare (på 90-talet) kläckte den underbara frasen ”det är klart grabbarna ska ha ett bryggeri” när de tre kompisarna ville börja brygga kommersiellt. Frasen användes som payoff under de första åren och jag minns att de sympatiska killarna från Nynäshamn under 90-talet sprang runt med t-shirts med det roliga citatet. Jag tackar pappan som slängde fram de första stålarna så att de fick sitt bryggeri.
Jag är helt fascinerad över den höga standard som alltid kommer ut från Nynäshamn. Allt, precis allt de har lanserat de senaste 10 åren har varit toppklass. Även om man inte är superintresserad av alla de ölstilar de lanserat så har det hela tiden varit utomordentligt bra öl. Det är klassiska tolkningar med en klockren typriktighet utan att för den skulle bli tråkigt eller opersonligt.
Bedarö Bitter, Indianviken Pale Ale, Ålö Ale, Sotholmen Stout, Pickla Pils, Brännskär Brown Ale, Smörpundet Porter, Sotholmen Extra Stout och Yttre Garden. De skulle alla vara urtyper och nästan ”mallar” för hur olika öltyper i teorin smakar. Samtidigt som de har en personlig ”Nynäshamnsk hussmak”.
Och nu senast Bötet Barley Wine som lanserades 3 November. Ett sinnesjukt bra öl. Jag bugar. Fick en nostalgikick tillbaka till första gången jag provade Youngs Old Nick, det brittiska Barley Wine som fanns på bolaget i början på 90-talet.
Det är modigt. Det är klass. Det är stil. Det är fan ädelt ridderligt att göra en sådan urtypisk brittisk version av Barley Wine i tider då de amerikanska monstertolkningarna (som också är väldigt välkomna) fullständigt dominerar ölscenen.
Barley Wine har gjort en intressant resa. Från början en brittisk ölstil som var nästintill död. När den tog sina sista tunga andetag plockade de amerikanska bryggerierna upp den, dammade av den och började göra sina egna tolkningar med en dominerande amerikansk beska och ökad alkoholhalt. Man kan nog säga att USA räddade öltypen.
Sedan en tid tillbaka är öltypen tillbaka i Europa. Men denna gång gör de europeiska bryggerierna i sin tur tolkningar av den amerikanska stilen. Och alla tävlar om vem som kan göra det starkaste, det mest humlade eller det mest extrema.
I just detta läge gör Nynäshamn det omvända, på det där härligt brittiskt världsfrånvända sättet. De gör en ultrabrittisk barley wine, så brittisk att jag är tveksam om man ens kan hitta det i England idag. Det är djupt, komplext, karamelligt, fruktigt, väldigt maltbetonat, sött och sanslöst balanserat efter 7 månader i lagringstank.
Amerikansk barley wine är monster trucks, wrestling och Slayer. I like. Bötet Barley wine är Jaguar, fäktning och tidig Elton John. I like. Det är roligt och bra att bägge versionerna finns men det är bara Bötet Barley Wine som förtjänar att adlas – Sir Bötet Barley Wine. Köp.
Filed under: Uncategorized
Idag var det dags för det stora släppet på Systembolaget. Det var länge sen så mycket intressanta tillfälliga nyheter kom på en dag – Samuel Adams Imperial Pilsner, Sierra Nevada Anniversary Ale 2008, Dark Horizon Second Edition, Fullers Vintage Ale 2008, Old Guardian Barley Wine 2008 och sist men inte minst Double Bastard Ale.
Jag inleder dagen på ett bländande intelligent sätt genom att glömma plånboken hemma. Enda lösningen är att tigga pengar av en god vän på stan, ”behöver pengar, jag ska till bolaget” säger jag och ser att hon oroligt tittar på mig som om jag vore Christer Pettersson.
Väl på bolaget finns inte mycket kvar, de hundratals flaskor som skulle finnas i just den butiken är nästintill slut på några timmar. Tre ölnördar framför mig slåss om de sista flaskorna Imperial Pilsner och Double Bastard Ale. Jag står där som ett frågetecken, undrar vad som händer och konstaterar att ölnördarna förökat sig i ett rasande tempo och att inget på ölfronten varit så hett som amerikanskt öl är just nu. Sjukt kul, men nästa gång lämnar ni kvar en flaska Double Bastard till mig. Ok?
//DB
Filed under: Double Bastard rekommenderar!
100 mil för en hjortonlambic
Fredag morgon 05.45. Centralstationen i Göteborg. Trötta människor. Konstiga människor. De märkligaste människorna hittar man alltid på tågstationer. Tågstationer borde vara vattenhål för antropologiska studier.
Jag ska ta tåget till Stockholm för ett kort och menlöst kundmöte som ska starta 09.15. Ungefär hälften av gångerna man reser med SJ kommer man fram i tid har jag lärt mig under de senaste årens resor. Att resa med SJ är som att spela rysk roulett med dåliga odds. Denna dag hinner jag knappt sätta mig innan problem nummer ett ropas ut i högtalarna, det är fel en motordel som heter APS eller nåt, som om någon skulle bry sig om just detta. 40 minuter sent kommer tåget iväg. Mitt ute i obygden ropas problem nummer två ut, eftersom vi var sena från Göteborg har vi hamnat efter ett annat tåg som kör i 30 km/h. Märkligt nog ropas det alltid ut på samma överraskade sätt, ”vi har tydligen råkat hamna efter ett annat tåg och kan inte köra i normal hastighet”. No shit. Det hela slutar med att jag är på Stockholms central kvart över 10. Får tag på en taxi och stressar till kunden och är framme 10.30. Gör entré i mötesrummet och hinner hälsa på folk och presentera mig innan det är dags att åka hem igen.
Ute på gatan slår den stora meningslösheten till. Jag har gått upp halv 5, åkt 50 mil, slösat en hel fredag. Allt i onödan.
Började fundera om Fjollträsk hade något att erbjuda som skulle göra resan mer meningsfull. När jag närmar mig slussen slår det mig. Självklart! Det finns en sak som kan rätta till allt. Hjortonlambic. Cantillon Soleil de Minuit.
Ölet finns endast på Akkurat. Jag tar mig dit och trängs med lunchfolket. Alla andra ska äta lunch. Jag ska dricka öl för att rädda en meningslös dag. Hur låter det egentligen?
När jag sitter där som en barfly vid lunchtid kommer jag att tänka på en intervju som en japansk journalist gjorde med ölgurun Michael Jackson. Han fick den något obskyra intervjufrågan ”om du sitter i en bar och någon kommer fram och sätter en pistol i din panna och säger att du får beställa en sista öl innan du dör, vilket öl beställer du?”. Michael Jackson svarade Orval.
Det är faktiskt en rätt bra fråga. Det sista ölet behöver inte alls vara samma sak som favoritölet. Det krävs något extra intressant, en upplevelse utöver det vanliga. Det sista ölet är faktiskt rätt viktigt när man tänker på det. Tänk er själva att behöva dricka en Falcon Export som sista öl innan man dör. Snacka om dödsångest.
Jag förstår vad Jackson menar när han svarar Orval, det är ett verkligt ett tänkvärt sistaöl.
Hursomhelst, det är då jag inser att Cantillon Soleil de Minuit är ölet som jag beställer när någon sätter en pistol i min panna. Det är mitt sistaöl. Och det är ett perfekt öl en sån här poänglös fredag.
För er som inte känner till Cantillon Soleil de Minuit så är det resultatet av ett samarbete mellan restaurang Akkurat i Stockholm och Belgiens kanske bästa lambicbryggeri, Cantillon.
I slutet av 90-talet åkte Akkurat ner till familjen Cantillon i Bryssel, de hade med sig en massa svenska hjortron som blandades med Cantillons öl. En match made in heaven. Av alla fruktlambic jag provat är detta nog det bästa. Ölet gjordes bara en gång och lades på flaska 1999. Jag har följt Cantillon Soleil de Minuit under åren, har provat det 5-6 gånger för att se hur det utvecklas. Jag håller det som ett av världens bästa och mest intressanta öl. Egentligen var det nog bäst som färskt, då hjortronen var som mest tydliga. Med tiden har hjortronen gift sig med ölet på ett fint sätt, men samtidigt tappat i intensitet.
Personalen på Akkurat fick leta ett bra tag innan de hittade en flaska någonstans nere i källaren. De trodde jag fick den sista 33 cl flaskan som finns av Soleil de Minuit. Ja, det var nog ändå meningen att jag skulle till Tjockhult denna dag.
En timma senare och 340 spänn fattigare begav jag mig till Stockholms central. Väl där insåg jag att det bara är att vända andra kinden till när SJ lappar till dig. Den första örfilen delade SJ ut på morgonen i Göteborg, och nu efter lunch i Stockholm kom den andra. X2000 var sönder, en annan motordel var kaputt, jag ville inte ens höra den hette. Ett ersättningståg hade satts in. Värsta sortens östeuropeisk old-style tåg vilket lovade en lång och skakig resa hem.
Väl hemma, 14 timmar och 100 mil senare. Ändå med ett leende. Jag fick den sista flaskan Cantillon Soleil de Minuit.
/Double Bastard
(ps. det fanns några 75 cl flaskor för 700 spänn kvar, för er hugade spekulanter eller för er som bara vill ta en sista öl. ds.)
Double Bastard Beer Blog 