Double Bastard Beer Blog


Storytelling
november 11, 2009, 10:06 f m
Postat i: Uncategorized

Här nedan listas tre spännande öl som nyligen släppts i Sverige eller som släpps inom kort.

En nytt spännande öl som bryggs av den romersk-katolska cisterciensorden, en gren där trappistorden ingår. Det är klostret Konstantin Benedict i Rom som tagit upp en tusen år gammal tradition inom den katolska bryggarkulturen. I korthet går bryggningen till på traditionellt vis men med ett viktigt undantag. Under själva lakningen används ett inslag av späkning enligt katolsk tradition. Här låter munkarna den varma vörten strila över deras ryggar. Tanken är att ge ölet ett mer emotionellt religiöst djup men också en omisskännlig karaktär av de smak- och aromämnen som finns naturligt i huden.

Det andra ölet som nyligen släpptes är en stout som delvis är gjord på en kaffeböna som bajsas ut av en indisk mård. Denna indiska mård letar nattetid upp de finaste och mognaste kaffebären som den äter upp. Mården har svårt att smälta bönorna i sitt tarmsystem och den skiter därför ut kaffet något dygn senare. Bönorna samlas in, rostas, mals ner och används sedan i ölet. Det ger enligt Systembolaget ”ett smakrikt och komplext öl med påtaglig beska och rostad ton, inslag av kaffe, choklad, soja, mörk sirap, lakrits och eneträ”.

Det tredje ölet är ett belgiskt veteöl som kryddas med den ovanliga bredbandade ekbarkbocken, en akut hotad skalbagge som bara finns kvar i skogarna runt Ardennerna. Då den är utrotningshotad använder man bara baggar som producerats i ”uppfödningstält”. Anledningen till att just den bredbandade ekbarkbocken används är att dess skal ger en djup ekkaraktär samt en intensivt kryddig vaniljton som man inte har kunnat identifiera ens i naturlig vanillin.

BeergeekJag snackar förstås strunt. Fast bara delvis. Två av ölen ovan är rena störda påhitt. Ett av ölen finns och lanserades på Systembolaget för någon vecka sedan. Nämligen Beer Geek Brunch Weasel från Mikkeller. Tycker själv att det är ett gott och ganska roligt öl, och jag hoppas att Mikkeller skrattade högt när de kom på idén med att använda kaffebönor som skitits ut av en indisk mård.

Men jag hörde nyligen några ölgalningar som på allvar imponerades och diskuterade just bajsbönan, men utan inslag av humor. De var oerhört imponerade och trodde verkligen att kaffet som skits ut av mården gav en omisskännelig karaktär – när det används i en hårt rostad imperial stout på 11%. Det är förstås skitsnack (en Hegeforsare), jag gissar att mörkrostad Gevalia hade gett samma karaktär i detta öl. Kaffesorten Ca Pe Chon är i sig väldigt gott, så inget ont om kaffet i sig. Det  brukar beskrivas som ett väldigt fint kaffe, med milda, subtila smaker och nästan helt utan eftersmak. När man blandar i små mängder kaffe (som dessutom är ganska milt, subtilt och utan stark eftersmak) i en hårt rostad imperial stout på 11% så vågar jag påstå att det inte spelar någon större roll vilket kaffe man väljer. Men grejen med Ca Pe Chon (eller Kopi Luwak) är just att det är världens dyrast kaffe som dessutom passerat tarmarna på en mård. Det är detta som är storyn. Det hade inte varit lika spännande story om det varit Löfbergs Lila.

Detta visar på en trend som varit väldigt stark inom marknadsföringen de senaste 10 åren – och som kallas storytelling, att man genom en intressant berättelse kan utveckla och skapa starkare varumärken.

kaffeskitöl

Innis & Gunn är ett annat framgångsrikt exempel där man byggt upp en story om en ”upptäckt”. Storyn handlar om hur ett bryggeri gjorde ett öl åt ett destilleri. Ölet lades på fat för att ge fatet karaktär av öl (en story som jag för övrigt är extemt tveksam till, att ett 5% öl på kort tid ska ge smak åt ett fat som sedan i sin tur ska ge ölsmak åt 60% sprit…). Ölet skulle sedan kasseras och whisky skulle läggas på fatet. Men någon upptäckte det kasserade ölet och hur fantastiskt det var. Och vips var Innis & Gunn fött.

En rolig story (som iofs är tveksam), men enligt mig hade Innis & Gunn mått bäst av att inte ha upptäckts alls (ett bra och roligt inlägg om I&G finns här)

Frågan är om denna trend växer? Vad finns det förandra exempel på storytelling inom öl?

//Double Bastard



Lederhosen 2.0
november 2, 2009, 8:38 e m
Postat i: Uncategorized

2002 var jag på ett EBCU-möte (European Beer Consumers Union) i Bamberg, Tyskland. Bamberg är ett kulturhistoriskt ölmecka med många lokala bryggerier och sanslöst bra lageröl, jag har aldrig druckit så bra lager som i och omkring Bamberg.

Hursomhelst, vi skulle lyssna på ett föredrag från en tung person från den tyska ölindustrin, han var ordförande i en bayersk bryggarförening. In i rummet stapplar en 80-årig man, rullades på en OH-apparat som också fungerade som en tillfällig rullator.

Det blev ett föredrag som hade en närmast begravningsliknande känsla. Hans föredrag handlade om de avgrundsdjupa problemen inom tysk bryggerinäring. Skrynkliga OH-blad i mängder presenterades och de hade alla samma tema – det gick nedåt, nedåt, och jättenedåt med allt från antal bryggerier, antal liter öl som dracks per person, antal öldrickare i stort och det största problemet var bristen på nyrekrytering – dvs det var få unga personer som började dricka öl. Defensivt konstaterade han att unga personer hellre drack drinkar, vin, rtd’s etc. De unga förstod sig inte på den traditionsrika drycken öl och allt kändes kört.

Därefter var föredraget slut och han rullade ut med sin OH-apparat. Då fick jag en känsla av att den gamla mannen var en del av problemet. Han var själv en OH-bild av den tyska ölkulturen – gammal, dammig, traditionstyngd och bakåtsträvande.

Tyskland har verkligen haft problem de senaste 15 åren, många bryggerier har fått stänga ner och konsumtionen sjunker med flera procent varje år. Öl upplevs som ohälsosamt, den äldre öldrickande delen av befolkningen dör ut och många yngre personer dricker inte öl.

Det finns förstås många orsaker till problemet. Men en uppenbar orsak till att unga dricker mindre öl är att öl upplevs som ”föräldrarnas dryck”, det är gammalt och tråkigt.

oktoberfestTyska Spiegel skrev om detta för några år sedan, att ”Beer is uncool”. Och det är inte svårt att klandra de tyska ungdomarna. Det enda som bryggerierna i Tyskland kommunicerat är gamla traditioner, hantverk och renhetslagar från 1500-talet. Även om det såklart är positiva värden så har man inte lyckats kommunicera det på ett attraktivt och nytt sätt, istället blir det bara lederhosen, mossigt och ganska ointressant. Och som en krona på verket finner man Oktoberfest. Jag har själv inte varit på Oktoberfest (så egentligen kanske jag inte ska uttala mig) men i min värld känns Oktoberfest som en lika rafflande ölhändelse som Robert Wells och Rapsody In Rock är som musikhändelse.

Det är anmärkningsvärt hur långsamma de tyska bryggerierna har varit att hitta nya vägar när industrin tappar. De få och ganska ängsliga idéer man kommit fram till är genomskinliga flaskor istället för bruna (för att det ska se fräschare ut tydligen…) samt längre och modernare halsar på flaskorna. Wow.

Tyvärr har många bryggerier också gått den klassiskt menlösa och idiotiska vägen – att göra öl med mindre karaktär. En väg som inte bara är mjäkig och tråkig, utan som i det stora hela visat sig ine ge någon större effekt.

brooklyn_schneider

Men den senaste tiden verkar det komma lite fräscha idéer och hjälp kommer från anda sidan Atlanten. Det är roligt och hoppingivande att ett par tyska bryggerier vågar samarbeta och göra något nytt tillsammans med amerikanska bryggerier. Ok, det är förmodligen inget som vänder den negativa trenden, men det visar ändå på lite nytänk.

Samarbetet mellan Brooklyn Brewery och Schneider resulterade i en innovation – en vetebock med mycket humlekaraktär. Bryggmästarna på respektive bryggeri gjorde var sin tolkning i varandras bryggerier. De använde lokal humle och jäst, men det gemensamma var att de skulle använda mycket humle, särskilt aromhumle. Mycket humle är ovanligt i tysk veteöl . Genialiskt, en bra utvecklingsidé och gott var det också.

josef-schraedler-jim-koch-2009-10-21-13-42-5I dagarna annonserades ytterligare ett samarbete mellan USA och Tyskland. Det bayerska bryggeriet Weihenstephan och amerikanska Boston Beer gick ut med att de ska ta fram en ny gemensamt bryggd ölstil till våren 2010. På bilden (från http://newshopper.sulekha.com) ses Jim Koch från Boston Beer Co skåla tillsammans med Josef Schraedler från Weihenstephan.

Enligt ett pressmeddelande så är de nu i färd med att ”perfecting an innovative beer style that explores new brewing techniques within the boundaries of beer law”. Ölet kommer att ligga på 10% och säljas på flaska med champagnekork.

Spännande. Det kan bli hur bra som helst. Tysklands konservativa ölindustri kanske håller på att skaka av sig dammet och ställa ner OH-projektorn i källaren.

//DB



Veckans aktietips!
oktober 30, 2009, 5:23 e m
Postat i: Uncategorized

köp

 

”Affärsvärlden presenterar i samarbete med Double Bastard veckans aktietips. En nedläggningshotad klassiker, en familjeägd vintagejuvel och en bohusländsk bock får köprekommendationer, alla har förväntat höga substansvärden som uppmuntrar till förvärv”.

 

Nä, det där lät trist. Men frågan är om man kan investera i öl? En del verkar tro det, det finns en hel del lagringsbara och ovanliga öl som säljs dyrt på Ebay. Marknaden är visserligen liten, men vem vet, marknaden kanske växer med ölintresset?

Nu på måndag släpps flera intressanta och lagringsbara öl på Systembolaget och här kommer tre tips som, om ni inte kan kränga dem för tusenlappar på Ebay för att rädda er pension i framtiden, i varje fall kommer att bli godare med åren.

1. Thomas Hardys Ale 2005 (nr 11277), 57 kr

Det kan sägas hur mycket som helst om Thomas Hardys, det är en riktig klassiker. Jag kommer med ett längre inlägg om detta öl framöver när jag provat en flaska från 1985(!) som en vän till mig har lovat att dela med sig av. Thomas Hardys Ale är ett öl som utvecklas mycket positivt med lagring. På måndag släpper Systembolaget årgång 2005, 25 cl för nätta 57 kr. Men det är värt vartenda öre, det är ett fantastiskt öl. På Ebay kan man hitta en 1979:a för 25 pund (se nedan). En annan galning försöker sälja en 2006:a för 60 dollar.

ebay hardy 79

Anledningen att ölet blir extra intressant att köpa på måndag är att det kan komma att bli svårt att hitta ölet framöver. Bryggeriet O’Hanlon har bryggt Thomas Hardys på licens åt den amerikanske importören George Saxon som i sin tur köpte licensen från ursprungsbryggeriet Eldridge Pope. Men O’Hanlon anser att ölet är alldelse för dyrt och arbetskrävande att brygga och de vill utnyttja kapaciteten för sina egna öl. Nu letar George Saxon efter ett nytt bryggeri som kan brygga ölet men det är inte det lättaste. Fullers har sagt sig vara intresserade men bara om de själva äger varumärket.

Så passa på att köp, om ni inte får tag på 2005:an så kan man beställa årgång 2006, 2007 och 2008 via beställningssortimentet.

*******

2. Fuller’s Vintage Ale 2009 (nr 11533)

Den andra köprekommendationen är Fuller’s Vintage Ale 2009 (nr 11533), 59 kr för 50 cl. Även detta är ett grymt öl att lagra, det blir makalöst bra efter 4-5 år och utvecklas längre än så. På Ebay kan man köpa en 2004:a för 45 dollar.

Fullers VIntage Ale Ebay

3. Grebbestad Lunator (nr 11279)

Den tredje rekommendationen Grebbestad Lunator (nr 11279), 33 cl för 22,50 kr. Detta är lite av ett wild card, vissa årgångar har utvecklats väldigt bra och andra bara ok. Mailade med bryggmästaren Robert Bush för ett par dagar sedan, han hade då precis provat Lunator från 2000 som han menade var riktigt bra. Provade själv en fem år gammal Lunator och den var magisk.

Så, nu vet ni vad ni ska satsa på istället för pensionfonder, men skyll inte på mig om det går åt skogen…

börsen

 

 



Lagringbart (2) – Vad gör ett öl lagringbart?
oktober 25, 2009, 10:17 f m
Postat i: Uncategorized

lagringsbart

Som jag skrivit om tidigare så har jag ett i-landsintresse som jag tänkte ha som stående inslag här på bloggen, nämligen att lagra öl. I somras när jag inventerade alla öl jag sparat senaste 15 åren insåg jag att jag hade över 700 öl i källaren jag lånar. Det kommer att bli ett tufft jobb att dricka upp dem, samtidigt måste ju någon göra det…

Vad händer egentligen med öl vid lagring?

WellpappEn egentligen negativ effekt av lagring är oxidation – det syre som finns i ölet och i flaskan bryter ner ölet och skapar i många fall en unken och pappig doft, något som ibland brukar beskrivas som blöt kartong. Denna oxidationsdoft kan komma i de flesta öl men den är framförallt tydlig i ljus lager som blivit för gammal. En snabbvariant av lagring är att lägga in ett öl i ugnen i 70 grader, en timme räcker för att skapa en ganska otrevlig kartongkaraktär i en ljus lager.

På Matmolekyler under den eminenta sidan Taffel beskrivs denna process och här finns exemplet att vaniljglass kan smaka kartong. Denna smak blir extra tydlig med glass som kanske legat dåligt förpackad i frysen. Mjölk innehåller ett enzym som omvandlar vanillin till vanillinsyra. Vid denna omvandling skapas radikaler som påverkar fettsyror i mjölken, då bildas tydligen ämnet 2-nonenal, som ger en mindre trevlig kartongdoft och smak. 2-nonetal finns också i gurka, i svampen mjölkskivling och i, just det, lagrad öl!

Just odören 2-nonetal har också visat sig lukta gamla människor! Forskning inom dermatologi (hudforskning) har visat att odören 2-nonetal finns naturligt i vår hud men att det finns i högre doser hos gamla människor.

torkad fruktNu är det inte så att jag är jag är så förtjust i lukten som finns i PRO’s lokaler. 2-nonetal får väl ses som den negativa effekten av öllagring. Alla öl utvecklar heller inte den här doften av gammal pensionär, vissa öl utvecklar istället trevliga smaker och dofter som exempelvis torkad frukt, jordighet, russin, plommon, madeira och andra vinösa toner.

En annan positiv effekt av lagring är att ölet tenderat att ”rundas av”, smakerna gifter sig och kan skapa ett mer harmonisk helhetsintryck. Maltkaraktären i ölet mjuknar och ändrar karaktär. Eventuell jäst som finns kvar äter sakta på restsocker och förändrar ölets karaktär ytterligare.

Vad gör ett öl lagringbart?

Nedan listar jag en del karaktärsdrag som gör öl mer lämpade för lagring. Detta är helt subjektivt och bygger inte på någon vetenskap utan mer på min och andras erfarenheter av lagrad öl och vad som krävs för att ett öl ska ha potential att bli bättre med ålder.

Det är förstås viktigt att säga att ett lagringsbart öl inte måste ha alla eller ens flera av dessa karaktärsdrag, det kan i en del fall räcka med något av följande:

  • Högre alkoholstyrka – alkohol i sig förlänger ett öls hållbarhet, om man ska hitta någon gräns så tycker jag att det är sällsynt att öl under 6% brukar hålla särskilt väl för lagring.
  • Ölet är bryggt på mörkare maltsorter – mörka maltsorter som ger karaktär av exempelvis frukt, choklad, kakor, knäck och rostade toner brukar utvecklas väl med ålder och de gifter sig väl med de toner som oxidering ger.
  • Har en utpräglad malt-/restsötma – öl som har en restsötma kvar (dvs maltsocker som inte är utjäst) brukar utvecklas bättre än torrare och mer utjästa öl. Denna restsötma utvecklas ofta till komplexa toner av torkad frukt och russin. Extra positiv är denna restsötma om ölet också innehåller levande jäst.
  • Levande jäst i flaskan – Jästen knaprar sakta på den restsötma som finns kvar vilket gör att ölet fortsätter att leva och utvecklas över tid. ”Önskade” bakterier kan också jobba med ölet under lagring.
  • Överjäst – det finns undantag från detta, en del mörk lageröl kan exempelvis vara lämpade för lagring. Men generellt tycker jag att det är tydligt att den fruktighet och de jästtoner som finns i överjästa öl utvecklas bättre med lagring och ger mer komplexitet jämfört med underjästa öltyper.

I nästa inlägg kommer en listning om min syn på olika öltypers lagringsbarhet. Även detta område är förstås högst subjektivt men kanske intressant ändå.

Från källaren…

//Double Bastard

Andra inlägg om lagringsbart:

Del 1 finns här



Ölsommelieren
oktober 11, 2009, 8:15 e m
Postat i: Uncategorized

Ölsommelieren på nätet

Det har skrivits några hundra hyllmeter om hur man kombinerar mat & vin. Sällan hittar man något vettigt om hur man kombinerar mat & öl. Idén att välja ett öl till en finare maträtt upplevs av många som bisarrt okultiverat, trots att vi druckit öl till maten i Sverige i några hundra år och att vår matkultur har växt fram tillsammans med ölet.

När mattidningar skriver om mat- och dryckeskombinationer behandlas öl ofta som något efterblivet katten släpat in. Öl får ta hand om ”matresterna”, dvs det som vinet inte passar till. En klassiker: ”Ska ni äta sill så funkar sällan vin, då rekommenderar vi öl”. Tack för det spetsiga tipset.

Någon som kan mat och ölkombinationer är Garret Oliver , hans bok The Brewmaster’s Table är en klassiker inom området. Ett bra svenskt exempel är Michel Jamais som skrivit boken ”Michels Öl & Mat” på Grenadin Bokförlag.

bok

Hittade nyligen en sajt som jag måste tipsa om: Great Brewers och deras Ölsommelier:

http://greatbrewers.com/beer-sommelier

Sidan är ganska smart uppbyggd, först väljer man huvudingrediens, sedan maträtt och vips så kommer tips på olika ölstilar som passar. Vill man sedan få förslag på ölmärken inom stilen så är det bara att klicka vidare.

Beer Sommelier

Jag matade in lite olika huvudingredienser och maträtter och fick följande tips:

BÖNOR – BURRITOS: Amerikansk brown ale, Amerikansk Pale Ale, Altbier, Tysk rököl

FISK – ÅL: Tysk dunkel, Tysk veteöl, Tysk rököl

FISK – RÖKT FORELL: Tysk Bock-Rököl, Tysk Märzen-rököl, Tysk vete-rököl

FISK – KRABBA: Belgisk Saison, Belgisk veteöl, tyskt veteöl, Tjeckisk pilsner.

ÄGG – TIRAMISU: Oatmeal stout, Sweet stout, Fruktöl, Fruktlambic

FÅGEL – GÅSLEVER: Brittisk Barley Wine, Belgisk Strong ale, Tysk dubbelbock, Strong Scotch ale, Fruit lambic.

LAMM – GRILLAT LAMM: Amber lager, Wiener, Brown ale, Dry stout

Jag tycker de flesta tipsen känns bra och vettiga. OK, tjänsten är förstås inte helt perfekt  men helt klart intressant med bra tips om man vill ha hjälp med att hitta olika förslag på öl- och matkombinationer.

****************************

Som västkustbo kan man kompensera nackdelen med ett helvetiskt regnblåsigt höstvädret med fördelen att ha lätt tilllgång till Ocean Brewery och deras Oceanbryggeriet India Pale Ale på flaska i Nordstans Systembolag i Göteborg. En helt underbart bra Indian Pale Ale som jag verkligen kan rekommendera, oerhört välgjort med en intensiv men samtidigt balanserad beska. Hög hinkabilitet.

Ocean IPABaksidesetiketten är också skön, istället för att berätta om bakgrunden till India Pale, som många andra gör, så konstaterar Ocean ”…idag är variationen stor och en IPA är lika konfunderande som fotbollens diamantformation…” .

Tillsammans med Oppigårds Indian Tribute så håller jag Oceanbryygeriets IPA som Sveriges just nu bästa India Pale Ale. Bor man utanför Göteborg kan man beställa det via beställningssortimentet, artikelnummer 89852. En låda (20 st) för 594 kronor.

Väl värd sina pengar. Och till skillnad från den tragiskt dåliga diamantformation som uppvisades i lördags så är den här formationen enbart vacker.

/DB



Trend: ”Sour is the new hoppy”
oktober 5, 2009, 1:48 e m
Postat i: Uncategorized

En trend som är liten men växande är vad man i USA ibland kallar ”Bug-beers”, ”Funky beers” eller ”Neo-lambics”.

Vad trenden handlar om är att man använder olika varianter av vildjäst, brettanomyces och bakterier för att ge ölen en ovanlig karaktär av allt från ladugård, hästfilt, jord, läder till en toksyrlig karaktär eller något annat som vanligtvis ses som felsmaker när karaktären inte är planerad.

I bryggarvärlden (med några få undantag) har vilda jäststammar och bakterier varit skräcken med stort S. Om man oplanerat får in oönskade ”busar” i ett bryggeri kan det förstöra all ölproduktion under lång tid.

Att använda viljäst eller bakterier är förstås inget nytt. I Belgien har man länge jobbat med detta i nischade öltyper som exempelvis lambic/gueuze och oud bruin.

Varför då kalla det en trend? Jo, fler och fler innovativa amerikanska bryggerier jobbar ”systematiskt” med vildjäst och brettanomyces. Victory Brewing Company, Lost Abbey, Ommegang Brewery och Russian River Brewing Company är några exempel på bryggerier som experimenterar med detta.

Vinne Cilurzo chow.comJust Russian River och bryggmästaren Vinnie Cilurzo (se bild) brukar beskrivas som ledande i USA inom området. Läste nyligen ett par intervjuer med honom där han berättade om riskerna med att använda vildjäst:”It’s like a dog: It’ll bite you if you show you’re afraid of it. You have to understand the science and art of it””it is the anti-Christ to many because it’s tough to control, but we are very careful with it”.

Någon lär ha sagt att ”sour is the new hoppy” angående den här trenden. Hm, att surt skulle vara det nya humliga är kanske att ta i, men helt klart är det ett område som det experimeneras inom och som säkert kommer att växa.

Nu senast vann Victory Brewing brons på Stockholm Beer med sin Wild Devil, ett riktigt intressant öl som helt och hållet har jäst med brettanomyces.

Wild DevilJag kan ha fel men jag tror inte att något svenskt bryggeri medvetet har börjat jobba med vildjäst eller brettanomyces ännu? (jag syftar inte på fatlagring enbart).

Kom igen nu, våga släpp in antikrist i era bryggerier!

Frågan är vilket svenskt bryggeri som blir först, vad tror ni?

//DB



Förvirrat från Carlsberg
september 28, 2009, 8:07 f m
Postat i: Uncategorized

Läste på Dagens Media att amerikanska Budweiser nu ska göra anpassad reklam för den svenska marknaden av anledningen att ölet är ”missförstått” och att man vill få svenskarna att omvärdera ölet och se det som ett kvalitetsöl.

budEn ansvarig på Carlsbergs House of Beer utvecklar: Budweiser är ett missförstått varumärke i Sverige. De flesta tänker på Monty Python-gängets liknelse mellan sex i en kanot och amerikanskt öl, fucking close to water”men enligt samma person är Budweiser ”i själva verket ett kvalitetsöl, med en noggrann och komplicerad framställningsprocess”. Annonsen sägs vara riktad till öl-nördar, med fakta om ölets ursprung och tillverkningsprocess.

Jag är faktiskt förvånad över hur man kan göra en så förvirrande analys av Budweisers status i Sverige.

Vill börja med att säga att det här inlägget inte är någon attack på Budweiser som öl. Jag dricker visserligen inte Budweiser själv av anledningen att det finns intressantare lageröl och att jag sällan klipper mitt gräs. Det är en amerikansk lager som är oerhört lättdrucken, till och med lättare än den internationella lagern – och det är precis så som öltypen ska bara. Inom sin kategori är Budweiser ett typriktigt och alldeles säkert välgjort öl. Faktum är att det svårt att brygga ett så rent och intetsägande öl, på den punken har Carlsberg rätt.

Men Carlsberg gör ändå en tankevurpa när de tror att konsumenter kommer att likställa kvalitet med en ”noggrann och komplicerad framställningsprocess” och att detta får folk att dricka ölet. De som inte dricker Budweiser tycker förmodligen att det är ett ganska smalöst öl. Och en noggrann och komplicerad framställningsprocess spelar liksom ingen roll om ölet inte smakar något. Och att man i strategin vill vända sig till ölnördar känns ju som synnerligen bortkastade medieinvesteringar.

Däremot tror jag att många dricker Budweiser just för att det ÄR lättdrucket och/eller för att man tycker det är ett coolt amerikanskt varumärke som de kan identifiera sig med. Och det är ju sådan kommunikation som Budweiser ska syssla med! Bud har ju historiskt haft en av världens bästa reklamfilmer som bara bygger på identifikation och känsla – se exempel nedan. Notera att det inte förkommer någon som helst produktinformation i filmen. Och det är helt rätt. Man ska nog inte kommunciera ölets karaktär om det inte har någon.

Artikeln avslutas med att Carlsberg säger att de sällan gör lokalanpassad reklam för sina internationella ölmärken. Och att de istället lägger fokus på att lära svensk barpersonal att servera öl på rätt sätt. Bra. Känns som ett område Carlsberg borde satsa än mer på…

//DB

Källa:

Dagens Media




Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.